Började känna mig sjuk i söndags morse. Vilopulsen var lite högre än vanligt.

Var sådär öm i kroppen man kan bli när en förkylning är på G. Igår kom det halsonda.

Typiskt men ändå skönt att inte kom under helgen. Vet inte vad jag hade tagit mig till då. Ja sprungit hade jag väl inte gjort men f-n vad förbannad jag hade varit :)

Eftersom jag inte fått någon snuva och att jag kände igen symtomen från förra året anade jag att det kunde vara halsfluss - igen.

Bestämde mig för att åka till vårdcentralen. 20 sekunder tog läkarbesöket och sedan hade jag fått Kåvepenin utskrivet mot halsfluss.

Förra året föreslog en doktor att om halsflussen skulle fortsätta återkomma kanske en operation av halsmandlarna skulle vara en idé. Aldrig i livet tänkte jag. Har hört hur många skräckhistorier som helst om hur ont det gör. Nej tack!

Nu blir det en välbehövlig vila och jag behöver inte ens fundera på om jag ska träna eller inte. Tur är väl det. Benen behöver vila. Kropp och psyke är slitet.

Vill komma stark och pigg ut efter vilan. Jag längtar redan efter att påbörja min resa mot nästa mål.

Mitt stora mål för året är avklarat. Men det tar inte slut här. Jag vill framför allt bli snabbare på halvmaran och 10 km. 

Tanken är att jag ska ta Anders Szalkais program för 1.20.00 på halvmaran som riktmärke. Jag kommer att fortsätta med långpassträffarna i Skatås och intervallträningen med Mölndal Outdoor If. Mellan dom passen ska jag hitta pass från Szalkais program som passar in i mitt schema.

Det är inte bara löpning som jag kommer träna. Jag hoppas att jag kommer genomföra fler styrkepass.

Som sagt, livet och träningen fortsätter. Hur underbart är inte det!

Hur förhåller man sig till personer i sin omgivning som uttrycker sig så här om ditt genomförda maraton;

- "bra gjort"

- "bra jobbat"

- "vilken bra tid"

Det jag vill komma till är att dessa personer inte vet hur mycket träning det innebär att göra ett maraton på under 3.30 t.ex

Det är slentrianmässiga utrop om att man gjort det bra som på nåt vis stör mig.

Blir arg på mig själv som inte tillåter folk att vara glada för min skull. Det är samma sak med när man hör folks kommentarer om adoptionen. De vill bara väl men ibland känns det bara konstigt.

Tycker även det var jobbigt när mina maratonkompisars vänner och familj ringde och berättade om våra tider. Att jag var i centrum. Som utpekad. Skyldig.

Känner mig inte bekväm eller van med situationen. Att jag är den som var bäst.

Jag har sprungit ett maraton på en tid som jag är  väldigt nöjd med. Har inte kunnat genomföra tävlingen på något annat sätt.

Visst, så här i efterhand känner jag väl att det fanns mer att ge. Kunde ha gått lite fortare men samtidigt var jag inte säker på distansen. Om jag faktiskt skulle hålla hela vägen. Det vet jag nu, jag klarar ett maraton.

Vill helst inte vara i centrum idag på jobbet. Kan jag skriva min tid på tavlan och att jag är lite stel och öm i kroppen men att det är precis så det ska kännas.

Nu vill jag återhämta mig ett par dagar och fortsätta min träning mot nya mål

Det behöver jag inte stå i centrum för. Det finns så mycket annat viktig att fokusera på där ute. Ute i den viktiga världen och inte i min löparvärld.

MItt stora träningsmål för året är över. Igår sprang jag Stockholm Maraton.

Målet var att göra en tid under 3.30.00 Det gick lite bättre än så och jag sprang in på tiden 3.17.02

Det sägs att ett maraton börjar vid 30 km. Jag kände mig väldigt pigg vid 30 km,

33 km, 35 km och undrade om inte tröttheten skulle sätta in sin stöt.

Jorå, tröttheten både mentalt och fysiskt, kom vid 38 km. Började titta på klockan mer frekvent och känna av tunga lår och vader.

Vet inte varför jag stannade vid sista vätskestationen för att dricka vatten.

Jag var inte törstig. Kanske det var min hjärna som på något omedvetet sätt ville att jag skulle stanna. Gick ett par steg så att jag kunde få i mig vattnet.

Tappade egentligen ingen tid alls eftersom jag kom igång snabbt igen.

Västerbron tyckte inte jag var särskilt märkvärdig. Det var egentligen ingen passage som var jobbigare än någon annan. Oavsett hur banprofilen ser ut vid 35 km och uppåt så är man trött.

Jag har svårt att återge fina bloggberättelser om loppet. Jag är så inne i mig själv när jag springer att jag har svårt att registrera vad som händer runt mig.

Jag är nöjd med allt, förberedelser och genomförande.

Kunde nog inte ha gjort något mer under mitt första maraton. Jag sprang på väldigt jämna tider och "tappade" bara 1 minut på andra halvan loppet.

Vid målgången inne på Stockholm Stadion kom några tårar. Det var bara så oerhört skönt att vara i mål och göra en sån pass bra tid. Väntade in mina kompisar på gräsplanen. Alla mina kompisar gjorde riktigt bra ifrån sig. Är stolt över deras prestationer.

När vi alla hade samlats så tog vi en segeröl. Gissa om det smakade gott :)

Jag är även riktigt glad över Mias fantastiska tid och Hempas prestation.

Fantastiskt bra tider. Grymt

Det bästa var nästan att ställa sig i den varma duschen. Det var lite kylslaget både under loppet och efteråt. När jag stod i duschen kom det ytterligare tårar.

Vilka känslor det sätter igång.

Nu blir det löparvila ett par dagar. Sedan blir det träning mot de halvmaror jag tänkte springa senare i sommar och höst.

Stockholm maraton 2011 i siffror

Idag ska jag lyssna på Evy Palm under temat Kraft och Energi. Evy kommer dela med sig av sina träningstips och det kommer bjudas på energikaka.

Hoppas kunna få med mig inspiration och positivt tänkande inför loppet på lördag.

Arrangemanget är Spot and Tell erbjuder gratisupplevelser för alla som är aktiva i sociala medier. Våra medlemmar får prova, smaka och roa sig gratis – för att sedan lämna feedback och berätta om upplevelsen på webben. På så sätt blir våra kunder marknadsförda direkt av sin målgrupp, samtidigt som de kan få konstruktiv feedback.

Det ska bli intressant att lyssna på Evy eftersom hon verkar vara en ödmjuk person med massor av energi. De som sett henne i programmet Mästarnas Mästare förstår hur vältränad hon fortfarande är vid 70 års ålder. Imponerande

Vid 61 års ålder sprang hon Stockholm Marathon på 3.24.xx Frågan är om det är en tid som jag kommer att slå :)

Första veckan av två innan Stockholm maraton. När jag såg schemat för veckan undrade jag hur det skulle gå med så "lite" löpning. Det var ändå tre pass som jag genomförde men det såg lite ut.

Första passet var planerat till 12 km löpning. Det blev dryga 11 km med en genomsnittsfart på 4.43 min/km. Om vi bortser från första km och den enormt branta backen upp till Safjället så landade farten på 4.30 min/km nånting.

På torsdagen blev det 5 x1 km. Farten hamnade på 3.27 min/km. Kändes bra och jag så lätta ben och inte ont nånstans. Förstå den känslan :)

Tog slut på den fjärde intervallen men lyckades repa ork och den sista intervallen blev den näst snabbaste med 3.25 min/km.

Mycket siffror i det här inlägget. Ber om ursäkt för det

Lördagens pass var snabba 5 km. Det gick nog lite väl fort för tanken var inte att ta slut på mig själv utan göra 22.30 på mina 5 km.

Det blev istället strax under 19 minuter på 5 km och jag var rätt trött efter passet. Men ändå skönt med en urladdning. Dumt eller bra?

Det ska inte gå lika fort på mina 200 meters intervaller som jag har på onsdag. Det kan jag garantera .... tror jag :)

Eller det måste jag eftersom det är så pass nära inpå loppet.

Sammanställning: V 20

Antal träningspass: 9 st

Total tid: 558 min

Antal dagar av träning: 5

Löpning:

Antal löppass: 3

Sträcka: 32.53 km

Total tid: 148min 

Göteborgsvarvet ingick aldrig i min plan det här året. Idag är jag nöjd över beslutet.

Jag skulle aldrig drömma om att stå i 18:e startled och jobba mig uppåt. Alternativet hade varit att springa seedningsloppet.

På vissa partier är det inte löpning det handlar om. Det är att tränga sig före, springa runt, rycka förbi och knappt joggandes.

Det kanske är dags att sätta stopp för antalet löpare nu. Göteborgs gator klarar inte av fler. Redan nu ser det ut att vara för många. 

Blir även arg på de personer som helt saknar respekt för de som springer. De korsar löparnas väg och ibland är det rena turen att inga krockar. För många är detta årets höjdpunkt. Skulle månader av träning och förberedelser förstöras av någon som korsar min väg skulle jag bli helt vansinnig.

De personer jag känner till som sprang igår har alla gjort riktigt bra tider. Flera personbästan slogs på distansen. Väldigt imponerande!

Undrar vilken tid jag själv hade gjort? Äsch, det är ingen mening att spekulera.

Det enda sätt att få vetskap i det är att springa och bevisa!! 

Innan dess har jag inte gjort nånting. Samma sak känner jag inför maran också.

Det känns som det inte var allt för länge sen det var flera månader till Stockholm Marathon. Det fanns hur mycket tid som helst att träna inför elddopet.

Nu är det bara en vecka kvar innan jag står på startlinjen nervös och spyfärdig.

Igår körde jag veckans andra pass. Har varit inställd på att det skulle bli 200 meters intervaller men när jag kollade närmare i schemat stod det 5 x 1 km med uppvärmning och nedjogg.

Fy, finns det några värre träningspass? Berätta det i så fall :) Samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter att känna mjölksyran spruta i benen när du har 380 meter kvar på intervallen.

Bestämde mig för att köra intervallerna längs Rådasjön. Finare sällskap är svårt att få.

Benen var lätta och pigga. Kände inte av någon smärta alls (förutom det jag fått i höftpartiet. Men det gav med sig efter uppvärmningskilomterna)

Det är en sån fantastisk känsla och väldigt svår att sätta ord på. Ni löpare vet nog vad jag talar om.

Det blev jämna tider över de fem intervallerna. Trodde att jag dippade rejält på den fjärde för då var jag äckligt trött. Stapplade mig fram de sista 100 meterna.

Förstod inte hur jag skulle orka med den sista intervallen men på något sätt hittar hjärnan alltid energi när man vet att det bara är en kvar.

Så här såg passet ut i siffror

5x1 km Rådasjön (1½ minuts gångvila)

1. 3.23 min/km

2. 3.25 min/km

3. 3.32 min/km

4. 3.29 min/km

5. 3.25 min/km

Det måste vara den förhatliga vilan som ställt till det med pigga och lätta ben :)

Så i och med den kunskapen tar jag vila idag också. Istället blir det konsert med

Veronica Maggio på Liseberg. Funkar det också