Började känna mig sjuk i söndags morse. Vilopulsen var lite högre än vanligt.

Var sådär öm i kroppen man kan bli när en förkylning är på G. Igår kom det halsonda.

Typiskt men ändå skönt att inte kom under helgen. Vet inte vad jag hade tagit mig till då. Ja sprungit hade jag väl inte gjort men f-n vad förbannad jag hade varit :)

Eftersom jag inte fått någon snuva och att jag kände igen symtomen från förra året anade jag att det kunde vara halsfluss - igen.

Bestämde mig för att åka till vårdcentralen. 20 sekunder tog läkarbesöket och sedan hade jag fått Kåvepenin utskrivet mot halsfluss.

Förra året föreslog en doktor att om halsflussen skulle fortsätta återkomma kanske en operation av halsmandlarna skulle vara en idé. Aldrig i livet tänkte jag. Har hört hur många skräckhistorier som helst om hur ont det gör. Nej tack!

Nu blir det en välbehövlig vila och jag behöver inte ens fundera på om jag ska träna eller inte. Tur är väl det. Benen behöver vila. Kropp och psyke är slitet.

Vill komma stark och pigg ut efter vilan. Jag längtar redan efter att påbörja min resa mot nästa mål.

Mitt stora mål för året är avklarat. Men det tar inte slut här. Jag vill framför allt bli snabbare på halvmaran och 10 km. 

Tanken är att jag ska ta Anders Szalkais program för 1.20.00 på halvmaran som riktmärke. Jag kommer att fortsätta med långpassträffarna i Skatås och intervallträningen med Mölndal Outdoor If. Mellan dom passen ska jag hitta pass från Szalkais program som passar in i mitt schema.

Det är inte bara löpning som jag kommer träna. Jag hoppas att jag kommer genomföra fler styrkepass.

Som sagt, livet och träningen fortsätter. Hur underbart är inte det!