Läser en kommentar på en blogg som tar upp adoption och att de nu startat sin resa.

Jag undrar hur person tänker när den skriver så här "Ni kanske missar en del, men det behöver inte vara dåligt".

Vad är det man missar? Vad är det som är dåligt? Är det ett sämre alternativ att bli förälder till ett adopterat barn?

Jag är jävligt trött på att bli sedd som en blivande förälder från andrahandssorteringen. Ständigt kommentarer om att vi kommer ju älska det barnet lika mycket som ett biologiskt. 

Vad fan tror folk egentligen? Vi går igenom sorg, smärta, ilska under flera år. Vi har varit i sjukhusmiljöer som är allt annat än välkomnande. Den ofrivilliga barnlöshetens korridorer befolkas av vita rockar som inte ser oss.

Tyvärr, det är en chans på miljonen att ni kan bli föräldrar på biologisk väg.

Vi blir ännu ett par i statistiken. Nästa stopp är att utsättas för de mest intima frågor som tänkas kan från de sociala myndigheterna. Någon ska under ett par besök bedöma oss som lämpliga föräldrar. Uppgivenhet och oro har slagit bo i oss under flera års tid.

Vi väntar. Vi väntar lite till. Efter det så väntar vi ytterligare ett tag. Det handlar inte om ett par timmar eller dagar Inte ens veckor eller månader. År av väntan där all världens känslor gör oss sällskap.

Finns det någon tvekan att vi kommer älska det barn som vi kommer bli föräldrar till?

Jag har fler unika besökare än de som lämnar en kommentar. Är såklart nyfiken på vilka ni är.

Berätta vilka ni är och hur ni hittade hit. Ser några Bloglovin i min statistik.

Vilka är ni som tycker att det jag skriver är intressant att ni prenumererar på mina inlägg.

Det är tisdagen 3: maj och det snöade när jag klev upp ur sängen.Snöflingor stora som bomullstussar föll från en granitgrå himmel.

Tack för den här sommaren. Det var kul så länge det varade med 20 grader varmt och shortsväder. När jag cyklade till jobbet var det + 4. Hoppas det blir bättre väder till helgen när jag fyller år. Det hade varit kul att kunna sitta ute i trädgården och äta tårta och bullar.

Till kvällen kommer det bli uppehåll. Det är jag ganska övertygad om. Det brukar nästan aldrig regna när vi har våra intervallträningar på tisdagkvällar i Mölndal.

Slump eller nåt magiskt med just tisdag. Hmm, vet inte ....