Veckan flyter på. Igår körde jag spinning för första gången sedan 30 mars. Hade 10 minuter över innan passet skulle börja. Så varför inte lyfta lite vikter? Hann köra ryggdrag och bröstpress. Fint ... Nästa gång jag är i gymmet kan jag nog lägga på lite mer vikt.

I tisdags var det intervaller. Som så ofta kommer de negativa tankarna att jag inte är i form, hur jobbigt det ska bli och att jag inte har en chans att hänga med de andra.

Vi skulle köra 15 - 20 stycken 70/20 och redan när jag hörde det gav jag upp någonstans vid 9 stycken.

När jag väl var i gång flöt löpningen kanon. Kände mig start och hade ett relativt högt medeltempo genom alla repetitioner. Får tacka de övriga i min grupp för bra farthållning även det var jag som drog allra mest :)

De negativa tankarna spökar hela tiden även om jag efter passet fick höra följande -

- Fan, vad stark du är. Du har haft en hög nivå hela året

- Såg bara ryggtavlan på dig genom alla intervaller

- Jäklar vad fort det gick, tack för draghjälpen

- Jasså, var det du ... tyckte det såg alldeles för bra och lätt ut

På lördag är det Lerumsloppet. Självklart finns tankarna där att jag måste prestera. Att det är ett alldeles för högt tempo för att göra personligt rekord (om jag inte gör det har jag misslyckats inför mig själv) och att jag kommer köra slut på mig själv och blir tvungen att bryta.

Varför håller jag på med detta?

Efter två dagars löpvila var det dags att snöra på sig löparskorna igen. Eftersom det var längesen jag var ute i skogen och sprang ville jag ge mig ut på Bohusleden.

Det märktes att jag inte var van vid den kuperade terrängen. Det var rätt tungt på sina ställen. Eller så kanske inte kroppen var helt återhämtad efter det tunga långpasset i fredags.

På lördag är jag och älsklingen anmäld till Lerumsloppet. Jag springen 10 km medan älsklingen springer 5.1 km.

För att kunna vara så bra förberedd som möjligt blir det en lite lugnare vecka med löpningen.

Imorgon blir det intervaller, onsdag kör jag spinning och på torsdag kanske lite snabbhet och lätt jogg. På fredag blir det vila för att benen ska kunna vara pigga på tävlingsdagen. 

Nu ska jag passa på att njuta lite av den sista ledigen dagen. Har varit helt underbart med dessa soliga och lediga dagar.

Dagens träning: lätt löpning

Sträcka: 10.1 km

Tempo: 4.57 min/km

Idag kommer jag inte att träna något. Ska bli skönt med en vilodag även om jag är sugen på att ta en löptur i skogen. Nu ska jag hålla mina lustar i schack och låta min vader och lår få återhämta sig en dag.

Det blev en riktigt bra träningsvecka. Kanske inte följde den ursprungliga planen men det har varit kul. Det blev fokus på fart med två snabbdistanspass över 10 km och ett intervallpass som verkligen sög musten ur benen.

Utöver fartpassen startade jag veckan med ett lätt löppass utan pulsklocka och avslutade träningsveckan med en cykeltur till Angered C t.o.r Det blev en tur på drygt 4 mil och en bra träningsvecka var till ända.

Enda molnet på himlen var långpasset i fredags. En sliten kropp kämpade sig igenom 31.5 km på ren vilja. Det gjorde ont lite varstans. Skavsår och mental trötthet påverkade mig också.

Trots en sliten kropp, ett löpsteg som inte fanns och mental trött lyckades vi hålla ett 5.03 min/km tempo. Det hade gjort en sluttid på maran 3.33.00

Det känns riktigt bra och med en nedtrappning på träningsmängden och en bra dag i spåret känns det som jag "lätt" tar mig under 3.30.00 på maran.

Nu kanske jag inte ska vara så kaxig men samtidigt måste jag tro på mig själv.

Var går gränsen för att vara kaxig, tro på sig själv och realistiska mål?

Sammanställning: V 16

Antal träningspass: 18 st

Total tid: 906 min

Antal dagar av träning: 6

Löpning:

Antal löppass: 5

Sträcka: 75,4 km

Total tid: 365 min

Det här var inte kul alls. Visst, ibland gör löpning ont men inte så här.

Från första till sista steget var det ren kamp mot trötta vader och lår. Det gjorde ont och min kropp skrek åt mig att sluta.

Mötte upp Mia och hennes kille vid Linnéplatsen. Jag och Mia skulle springa medan Ola skulle köra rullskidor. Försäsongen börjar tidigt för en del tydligen :)

Eftersom varken jag eller Mia var särskilt pigg i kroppen bestämde vi oss för att springa 10 km för att sedan vända. Målet för dagen blev cykel- och gångvägen ut mot Särö. Vi hoppades få se havet innan det var dags att ge sig hemåt igen.

Äntligen halvvägs. Det här var värt hela resan. Havet ger mig kraft och energi.

Skulle jag någongång flytta från Göteborg är det havet jag skulle sakna.

Farten blev något högre än vad vi planerat och hade fysik till. Bestämde oss för att på hemvägen saktar vi ner. Så blev det visst inte .... Gick ungefär lika fort på tillbakavägen. Tempot kanske var lite för högt för att vara ett långpass.

Tempo, hållning eller smärta. Vi var nöjda över att ha klarat dagens pass.

Eller riktigt klar var jag ju inte. Jag var tvungen att ta mig hem också.

Jag var inte så jättesugen på att springa upp för backen vid Annedalskyrkan och Sahlgrenska. Så jag tog en rask promenad istället. Uppe på toppen vid Toltorpsdalen kunde jag börja springa igen. Om jag höll igen på farten? Gissa!

Nu tror jag att det blir 2 eller möjligtvis 3 långpass till. Det jag ska göra till nästa helg är att lägga in en vilodag dagen innan långpasset för att vara riktigt pigg.

Trots smärtan fick jag ihop 31,5 km och ett fint distans veckorekord på 75,4 km.

Det känns ganska bra ändå och känner mig väl förberedd inför maran. Nu hoppas jag slippa skador och förkylningar.

Långpasset i siffror

Sträcka: 31,5 km

Tempo: 5.03 min/km

Kaloriförbrukning: 2313 kcal

Tisdagens intervallpass bestod av att man tillsammans med en kompis, ungefär jämbördig i löpstyrka, springer åt var sitt håll. När man möts vänder man tillbaka till utgångspunkten. Varje intervall var ungefär 730 meter för min del.

Det blev 8 stycken intervaller med 1.30 minuters vila. Mycket jobbigare än vad man kan tro.

Efter intervallerna körde vi 15 minuter nedjogg i skogen. Bra träningen även om det inte alltid går särskilt fort.

Det var ett fantastiskt väder ute. Det är så skönt att slippa understället för ett tag framöver nu.

Min förhoppning är att jag ska kunna träna en del även när barnet kommer till oss. Det kanske är naivt att tro att jag kommer kunna träna samma mängd som jag gör nu. Det är i och för sig inte mycket men det tar sin tid i anspråk.

Claes Runheim som är chefredaktör på tidningen Runners World säger att det alltid finns tid till träning.

Jag är beredd att hålla med honom. Du kan alltid ta en löptur till eller från jobbet. Det finns tid innan jobbet och när barnet har gått och lagt sig. Det handlar om prioritering av det du värdesätter. Jag tar hellre en löptur än ser på något skräp på tv:n i alla fall 9 gånger av 10. Allt är upp till mig själv och det finns ingen att skylla på. 

Finns det alltid tid för träning? Vad tycker ni?

Träningsveckan började på tisdagen efter en extra vilodag efter det lördagens härliga långpass. Intervallerna blev till backträning och jag kände mig hyfsat stark. Härligt att kunna vara tillbaka i Herkulesspåren igen.

Försökte mig även på lite snabbdistans men kroppen svarade kanske inte som jag hade önskat. Lite trött men det har ändå känts hyfsat när jag väl kommit igång.

I veckan som kommer blir det mest intervaller, långa som korta. Kanske det även blir maratondistans på lördagen. Om jag ska springa 42 km innan Stockholm är det nu till helgen och helgen efter som jag har på mig. Sedan blir det nog för sent.

Veckan i siffror.

Sammanställning: V 15

Antal träningspass: 19 st

Total tid: 712 min

Antal dagar av träning: 4

Löpning:

Antal löppass: 4

Sträcka: 67.08 km

Total tid: 337 min

I fredags var det födelsedagsfest hos en kompis. En lugn tillställning bland trevliga vänner.

Försov mig på lördagmorgonen inför dagens långpass. Hade 30 minuter på mig innan bussen skulle ta mig till Skatås. Tidigare under veckan hade jag planer på att kanske göra maratondistansen. Men efter att jag kommit i säng alldeles för sent på fredag så var inte 42 km att föredra.

Faktum var att jag inte alls var sugen på att träna och att göra ett långpass kändes inte lockande för fem öre. Men jag tog mig till Skatås och fick ihop 30 km löpning.

Det får jag vara nöjd med.

Den enda nackdelen med de gemensamma långpassen är att de i bland kan gå för långsamt för min del. Gemenskapen är viktig och jag hade haft oerhört svårt att ta mig ut för egen maskin på de långa sträckorna.

Så jag får ta det goda med det onda :)

Efter jag lämnat de övriga i gruppen så kunde jag sträcka ut och öka takten något. Det kan faktiskt vara jobbigare att springa långsamt eftersom du inte kan ta ut löpsteget på samma sätt.

Så här såg passet ut i siffror (min/km)

Oinspirerad och trött men genomför ändå ett långpass. Jag har utvecklats under få år som jag hållt på med löpningen. Tror jag i alla fall.

I vilket fall som helst så är jag nöjd med lördagen och det trevliga sällskapet.

Tack!

Träffade min fru för snart 5 år sedan. Redan efter ett par månader kom vi gemensamt fram till att vi ville ha barn tillsammans.

Vi har både kommit upp i en aktningsvärd ålder och ifall vi ville ha barn fanns det inte så mycket tid att spilla.

Nu visade det sig att det var lättare sagt än gjort att bli med barn. Utredningar och prover gav oss resulatet att det skulle vara större chans att vinna på lotto än att få biologiska barn. Även om min fru inte till en början kunde förlika sig med tanken på att adoptera ställde vi oss i adoptionskö sommaren 2008.

Ett grundkrav för att få adoptera är att man är gifta. Vi kunde ha kilat iväg till rådhuset och få ring på fingret och vigselbeviset i handen ganska omgående.

Om vi hade bestämt oss för det så hade vi nog även haft en liten hemma nu.

Istället ville vi göra vårt bröllop till något speciellt. På vårt sätt.

Så i augusti 2009 gifte vi oss. Vi ångrar oss inte en sekund att vi väntade.

Nu väntar vi på det magiska samtalet från Adoptionscentrum. Ett samtal som kommer berätta vilket barn det är som väntar på oss i Colombia.

Vilken resa vi har varit med om och än är den inte över. På sätt och vis har den inte startat än.

Under ytan på denna kortfattade beskrivning finns det sorg, ilska, uppgivenhet, hopp som tänds för att sedan slockna, besvikelse och säkert hundra andra känsloyttringar som jag inte kan sätta ord på.

Idag är jag glad att träningen är en så pass stor del av mitt liv. Att känna den friska luften och löpträna ger ro till mina sinnen. Det är en avkoppling och en tillflyktsort.

Läs gärna om Daniel som är en person att inspireras av. Han är en person som med sin träning fått tonvis med energi tillbaka.

Var hade vi varit utan vår träning?