Veckan flyter på. Igår körde jag spinning för första gången sedan 30 mars. Hade 10 minuter över innan passet skulle börja. Så varför inte lyfta lite vikter? Hann köra ryggdrag och bröstpress. Fint ... Nästa gång jag är i gymmet kan jag nog lägga på lite mer vikt.

I tisdags var det intervaller. Som så ofta kommer de negativa tankarna att jag inte är i form, hur jobbigt det ska bli och att jag inte har en chans att hänga med de andra.

Vi skulle köra 15 - 20 stycken 70/20 och redan när jag hörde det gav jag upp någonstans vid 9 stycken.

När jag väl var i gång flöt löpningen kanon. Kände mig start och hade ett relativt högt medeltempo genom alla repetitioner. Får tacka de övriga i min grupp för bra farthållning även det var jag som drog allra mest :)

De negativa tankarna spökar hela tiden även om jag efter passet fick höra följande -

- Fan, vad stark du är. Du har haft en hög nivå hela året

- Såg bara ryggtavlan på dig genom alla intervaller

- Jäklar vad fort det gick, tack för draghjälpen

- Jasså, var det du ... tyckte det såg alldeles för bra och lätt ut

På lördag är det Lerumsloppet. Självklart finns tankarna där att jag måste prestera. Att det är ett alldeles för högt tempo för att göra personligt rekord (om jag inte gör det har jag misslyckats inför mig själv) och att jag kommer köra slut på mig själv och blir tvungen att bryta.

Varför håller jag på med detta?