Den första planen var att springa Stockholm Halvmaraton den 17 september. Eftersom jag inte visste ifall vi skulle vara i Colombia vid den här tidpunkten valde jag att inte anmäla mig.

Har skickat 2 – 3 mejl till arrangörerna för att höra ifall det skulle vara möjligt att få tillbaka sin startavgift vid resa för adoption. Inte ett ljud har jag hört från kansliet. Enligt min mening är detta under all kritik.

Ingen halvmara men däremot ett 10 km lopp nära hemmaplan.  Dagarna innan och på tävlingsdagen var jag inte alls sugen på att tävla. Kände ingen motivation.  Brukar alltid komma i stämning när jag väl står i starfållan. Inte den här dagen. Tankarna gick att jag var nöjd om jag gjorde en tid kring 38.30

Har sällskap av Alexander och Karin. Tanken var att Alexander skulle tävla men efter ett kanonlopp på DM hade han svårt att ladda om. Karin gjorde sin första tävling sedan skadan. Ett lopp som hon joggade igenom tillsammans med vänner som tävlade för första gången.  

Startskottet går. Känner mig fortfarande stel i benen. Stretching har inte hjälpt. Kanske det var dumt att köra ett pass i progressivt tempo ner mot 4.00 min/km tempo tänker jag för mig själv.

Första km går i 3.37 tempo och andra avverkas i 3.41 Kroppen känns rätt bra trots allt. Känns inte som jag kan få till mitt löpsteg som jag vill. De kilometer som följer ligger jag stabilt i ett 3.42 tempo.
Börjar fundera om jag inte borde slå av på takten för att orka med en spurt på slutet. Jag har trots allt inte sprungit så här fort tidigare. Å andra sidan har det aldrig känts så här lovande heller tänker jag.
Jag vet att det första jobbiga partiet kommer vid 4 km och smärtan börjar dyka upp vid 7 km.

Första dippen får jag vid km 5. Undrar om det var här de hade singel som man sprang på. Fick inte alls något bra grepp och det var jobbigt. Nu var det ingen lång sträcka men fullt tillräckligt.
Min Garmin visade en medelhastighet på 3.42 Jag skulle ha råd att slå av på takten och ändå komma under 38 minuter.

Tycker själv att jag börjar dra ner på takten men klockan visar fortsatt 3.42 tempo. Måste ha krafter kvar sista km och inte gå in i väggen. Men inget händer. Kroppen svarar bra. Snart i mål och då dyker det upp en backe som känns grymt brant. Skulle jag se den nu skulle jag bara skratta åt den. Jag älskar ju backar. Efter 9,5 km i hög fart är alla backar tunga. Benen stumnar. Äntligen uppe och nu är det bara spurta. Upploppet tycks aldrig ta slut. Jag riktar blicken mot målområdet. Snart, snart …

Går i mål vad jag tror är 37.22 Tänker aldrig på personbästat utan är nöjd över att äntligen vara i mål. Det är först när mina kompisar kommer fram som jag inser att jag gjort ett riktigt bra lopp.
Den officiella tiden blir 37.20

Jag slår personligt rekord med 32 sekunder på 10 km. Inte illa om jag får säga det själv.
Känner att med lite mer fokus på kvalitetsträning så kan jag nog gå under

37 minuter. Men det tar vi nästa år =)

Kretsloppet kommer jag springa igen. Ett riktigt bra ordnat arrangemang.

Vi ses nästa år!

 

Julia

22 september 2011 13:27

Ett riktigt bra lopp - är riktigt imponerad! Lustigt hur man sätter målen högre och högre allteftersom man utvecklas. :)

Haha ja skoja inte vad de skrattade åt mig. Det blir en hel del av "gubbhumor" och råa skämt nere i gruvan. Men så länge man har lite självdistans och kan ta allt med en nypa salt så klarar man sig bra bland karlarna. Gäller att ha lite extra skinn på näsan som tjej!

http://juliaelhag.blogg.se

 

Jenny

22 september 2011 13:52

Haha, jag tror nog inte en Red Bull varannan vecka är så farligt :)

Ska försöka att inte konsumera lika många som honom. Ja snart helg, händer det något roligt då?

http://jennyandersson.com

 

Elin

22 september 2011 14:05

Tack!
Nej jag ska till USA i en månad. :) Har du varit där?

http://distinguish.blogg.se

 

Merei

22 september 2011 14:26

- åh vad kul! kan du inte hälsa ménez om du ser honom? haha kram!

http://dajeroma.blogg.se

 

Staffan

22 september 2011 14:30

Riktigt riktigt vasst PB!! Gratulerar! Stockholm halvmarathon (som jag personligen rankar som ett mycket bättre och löpvänligare arrangemang än Göteborgsvarvet) finns ju kvar nästa år, håller tummarna för att ni åker upp till Stockholm som föräldrar då!!

http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com

 

Christine

22 september 2011 17:16

Jag vet inte riktigt hur det är där i Belleville på den fronten, men det är ju inget supertrevligt område, haha. Annars finns det en del butiker med billiga sportskor från typ Nike, Adidas, Asics etc vid Anvers/Pigalle. Om du inte hittar där så checka in Nike och Adidas på Champs Elysées, de kan ha rea men i vilket fall tjänar du ju lite på att euron är svagare än kronan :)

http://christineiparis.blogg.se

 

Annika

22 september 2011 19:09

Åååå va roligt, ett stort GRATTIS!

http://bringblingtoeverything.blogg.se

 

kristin

22 september 2011 23:01

bra jobbat! grattis :)

sv: Ja jag åkte upp, högst upp. Du får bita ihop om du ska dit för är ett måste att åka upp. Så magisk utsikt!

http://chriisss.blogg.se

 

lisa

22 september 2011 23:17

Yes! Att "rulla" (liggandes på golvet) med höftmuskulaturen på en tennisboll är grymt för att tvinga musklerna (bla piriformis) att slappna av. Om piriformis e för spänd kan ischiasnerven ju klämmas!

http://loparlisa.se

 

MEREI

23 september 2011 01:06

- faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan! 1-1 :(!

http://dajeroma.blogg.se

 

Merei

26 september 2011 02:25

- FINAAAAAAAAAAAAAAAAALLLLYYY!

http://dajeroma.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har tröttnat på Bloggplatsen och beger mig vidare till en ny adress. Följ med till invisible world. En blogg som mest handlar om träning men lite annat finns också att läsa.    http://montanis.blogspot.com/ Hoppas ni alla följer med! ...

  Får just reda på att domstolarna i Colombia har stängt från mitten av december till mitten av januari. Därför kommer inte Adoptionscentrum att skicka några familjer till landet efter mitten på november månad. Suck, pust och stön. Alla svordom...

  Det ser inte ut att bli något samtal från Adoptionscentrum den här veckan heller om att vi blivit föräldrar. Den första känslan är uppgivenhet. Sedan ilska mot sig själv som låter sig luras att hoppas så in helvete varje vecka.   Det var så l...

"Hur kan fullt friska människor tycka att det är en lovansvärd ambition att utsätta sig för lite förhöjd ansträngning mindre än två procent av tiden? För det landar på det – två procent – om man delar tre timmar med veckans samtliga 164" ...

Tävling i Borås idag och det blev ett nytt Personbästa på 10 km idag. Det nya rekordet lyder 37.20 Jag är riktigt nöjd. Mer om tävlingen imorgon...