Som jag skrev i förra inlägget händer det inte något kring vår adoption. Vi behöver nåt att se fram mot nu när hösten börjar sätta sina avtryck. Därför bokade vi en resa till Paris. Vi hade ändå tänkt stanna i Paris 2 - 3 dagar när vi hade flugit till Colombia eftersom vi behöver mellanlanda där.

Nu kommer vår Parisvistelse lite tidigare men det är nog skönt att slippa frakta all packning med bl.a barnvagn och stora resväskor. Det blir trots allt en del packning om vi ska vara borta i 2 månader.

När vi som ska adoptera åker bort för ett par dagar måste vi meddela Adoptionscentrum detta så att de kan få tag på oss. Jag vet inte vad skillnaden är om vi befinner oss hemma i Göteborg eller i Paris. Beskedet får vi via telefon i vilket fall. Det är säkert nåt gammalt beslut som hänger kvar innan mobiltelefonens intåg.

I vilket fall hade vi fått svar från vår handläggare att det var okej. Han önskade oss en trevlig semester om vi inte skulle höras innan dess.

Vad menade han med det? Vet han nåt som inte vi vet än? Man registrerar allt och tolkar ord lite som man vill när man befinner sig i den här situationen.

Senare på kvällen får vi besked om ett annat par att de fått barnbesked. De hade fått en liten flicka på 3 månader.

De har väntat 2 veckor längre än oss. Är det vår tur snart?

Samtidigt som vi blir jätteglada för deras skull så blir vi lite avundsjuka eftersom det var en sån liten bebis de fått.

Nu hoppas vi på barnbesked snart och att vi får träffa den här familjen i Bogota.

De var och hälsade på oss för ett par veckor sen. De är ett par som man tycker om på en gång. Det ska bli kul att lära känna dom mer!

Eftersom det inte händer så mycket på adoptionsfronten bestämde vi oss för att boka en resa.

Min fru har velat åka tillbaka till Paris som hon senast besökte 2006. Jag har inte varit så entusiastisk för stan sedan jag var där på tågluff för 20 år sedan.

Förra året i oktober var vi i Milano för att kolla på fotboll och då var det inte mer än rätt att min fru fick välja ett resmål den här gången. Nu när resan är bokad och klar så måste jag medge att jag längtar väldigt mycket. Ska bli underbart att sitta på ett café, dricka sin café au lait och äta croissant.

Låter inte helt fel va?

Vi åker den 30:e september och stannar till den 4:e oktober. En weekend i romantikens huvudstad kan väl inte gå fel.

I sista stund hade vi lyckats få ihop ett lag till Lindholmenstafetten. Det här skulle bli kul och tufft! 2 500 meter i full fart.

30 minuter innan starten börade det regna. Blåsten hade funnits där hela dagen.

Inte helt optimala förhållanden alltså. Jag bestämde att sträcka nummer 2 skulle passa mig. Startmannen Alexander som är den snabbaste i gänget behövde ordna ett bra utgångsläge.

Det är kyligt när jag ställer mig på startlinjen och inväntar växlingen. Regnet piskar mot mig. Växlingen gick bra och sedan var det bara att springa järnet.

På vissa ställen längs med banan tog blåsten tag i mig. Det var svårt att veta hur fort det gick för ibland kändes det som du inte tog dig fram alls.

Trots de yttre förhållandena gick det bra. Vid målgång hade jag svårt att knyta upp min sko för att få loss tidtagningschipet. Händerna bara skakade och i munnen hade jag blodsmak så det räckte och blev över.

Först ett par timmar senare var jag pigg igen.

Idag är det lite stela baksida lår. Men lite lätt löpning ikväll får nog bukt med det också.

När laget gått i mål var vi övertygade om att vi blivit 3:a. Det var vad funktionärerna meddelade oss och ingen av oss tyckte att vi blivit omsprungen.

Så vi stannade kvar för att vara med på prisutdelningen. Snacka om antiklimax när de inte ropade upp vårt lag som hette "Jakob Hårds vänner"

Min tid över 2.5 km blev 8.31 vilket blir en snitthastighet på 3.24

Så här såg vårt lags tider ut

Sammanlagd tid: 34:04
07:41
08:31
08:53
08:58