Mycket kan sägas om veckans tråkigaste dag tisdag. Vilken tur att jag har min intervallträning varje tisdag och att jag alltid ser fram mot den. Träffa kompisar och pressa sin kropp fysiskt. Kan det bli bättre? :)

Hade hoppats på några roliga intervaller igår men istället blev det lång backe. Visst är det roligt att köra backe men jag hade hellre velat springa 2 eller 3 minuters intervaller.

Backen är ungefär 300 meter lång och relativt brant. Hade inte inställning för höjdskillnaden på så jag vet inte hur brant det är. Vi skulle köra mellan 5 - 7 repetitioner och mellan varje 6 - 7 armhävningar. Det kanske låter lite men jag lovar att det kändes efter 7 rep.

Efter intervallerna sprang vi i skogen ungefär 15 minuter uppdelat på två grupper. Bra träningen men vi fick verkligen passa oss för att inte trampa ner i något stort hål eller halka stenar och nedfallna träd. Därefter var det hyfsat hårt tempo hem. Ett riktigt härligt pass trots allt även om jag hade föredragit nåt annat.

Idag blir det distanslöpning på 12 km och sen ska jag ladda inför Inters "omöjliga" uppgift att vända ett 5-2 underläge mot Schalke. Det är inte för inte som laget kallas för Pazza Inter.

I måndags var vi på en kurs som handlar om vad man ska tänka på före, under och efter hemkomsten med sitt adoptivbarn.

De som höll i trådarna var en skolsköterska som själv hade två adoptivbarn samt en person från adoptionscentrum Göteborg som också hade ett adoptivbarn.

Vet inte vad jag ska tycka om kursen. Det negativa var att det inte fanns en röd tråd. Det var inte mycket till information och utan mest baserat på egna erfarenheter.  Hade varit skönt att få några riktlinjer eller regler att hålla sig till. Det som istället var positivt var att inställningen var soft. Allt ordnar sig och ni behöver inte oroa er för mycket. Barn äter när de är hungriga och sover när de är trötta.

Det enda som vi absolut INTE fick göra var att dra barnvagn där barnet sitter med sitt ansikte från dig. Du får heller inte börja med välling om barnet inte har druckit det innan. Mysstund kan vi ha på andra sätt är vi kommer hem.

Vi bör också rätta oss efter de seder och bruk som finns i det land där barnet kommer ifrån. Skulle vi inte göra det och börja bråka en massa kan orsaka bekymmer för de som kommer efter oss.

Ibland, eller rätt ofta faktiskt, tycker jag det går till hysteri om vad man inte får göra. Sverige är expert på regler och förhållningssätt men på något märkligt sätt lyckas barn växa upp och bli sunda och kloka individer även i andra länder. Märkligt va?

Varför skulle jag ge barnet välling om det inte druckit det förut. En massa socker är vad det innehåller. Har barnet inte ätit barnmat tidigare finns det ingen anledning till att börja med det när vi kommer hem heller. Det där med barnmat är också en grej som jag tycker är överdrivet. Varför skulle inte ditt barn kunna äta ”vanlig mat” fast puread?

Allt kommer lösa sig även om jag börjar bli rätt nervös nu. Fast det är väl så det ska vara.

Det var en ostrukturerad kurs och informationsträff. Mycket blaha och självklarheter. Sedan sitter båda kursledarna och diskuterar varför det inte kommer fler personer till evenemang och föreläsningar som hålls av Adoptionscentrum. Ja, vad kan det bero på?

Hörde om ett par på kursen som hade fått barnbesked för ett syskonpar. De hade varit på en semesterresa i ett land med mindre gott ställt vad gäller it och telekommunikation när de fick beskedet. Ett glädjebesked.

Sedan visade det sig, när de väl hade skyndat sig hem, att det inte blir någon resa för att hämta barnen eftersom de inte var färdigutredda för adoption. Hur kan man göra så som adoptionsorganisation? F-n vad jag hade mått dåligt. Nu vet jag inte om det blir just dessa barn som de kommer att få adoptera när väl utredningen är klar eller om de snällt får vänta vidare på nästa besked.