Hur förhåller man sig till personer i sin omgivning som uttrycker sig så här om ditt genomförda maraton;

- "bra gjort"

- "bra jobbat"

- "vilken bra tid"

Det jag vill komma till är att dessa personer inte vet hur mycket träning det innebär att göra ett maraton på under 3.30 t.ex

Det är slentrianmässiga utrop om att man gjort det bra som på nåt vis stör mig.

Blir arg på mig själv som inte tillåter folk att vara glada för min skull. Det är samma sak med när man hör folks kommentarer om adoptionen. De vill bara väl men ibland känns det bara konstigt.

Tycker även det var jobbigt när mina maratonkompisars vänner och familj ringde och berättade om våra tider. Att jag var i centrum. Som utpekad. Skyldig.

Känner mig inte bekväm eller van med situationen. Att jag är den som var bäst.

Jag har sprungit ett maraton på en tid som jag är  väldigt nöjd med. Har inte kunnat genomföra tävlingen på något annat sätt.

Visst, så här i efterhand känner jag väl att det fanns mer att ge. Kunde ha gått lite fortare men samtidigt var jag inte säker på distansen. Om jag faktiskt skulle hålla hela vägen. Det vet jag nu, jag klarar ett maraton.

Vill helst inte vara i centrum idag på jobbet. Kan jag skriva min tid på tavlan och att jag är lite stel och öm i kroppen men att det är precis så det ska kännas.

Nu vill jag återhämta mig ett par dagar och fortsätta min träning mot nya mål

Det behöver jag inte stå i centrum för. Det finns så mycket annat viktig att fokusera på där ute. Ute i den viktiga världen och inte i min löparvärld.