Det känns som det inte var allt för länge sen det var flera månader till Stockholm Marathon. Det fanns hur mycket tid som helst att träna inför elddopet.

Nu är det bara en vecka kvar innan jag står på startlinjen nervös och spyfärdig.

Igår körde jag veckans andra pass. Har varit inställd på att det skulle bli 200 meters intervaller men när jag kollade närmare i schemat stod det 5 x 1 km med uppvärmning och nedjogg.

Fy, finns det några värre träningspass? Berätta det i så fall :) Samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter att känna mjölksyran spruta i benen när du har 380 meter kvar på intervallen.

Bestämde mig för att köra intervallerna längs Rådasjön. Finare sällskap är svårt att få.

Benen var lätta och pigga. Kände inte av någon smärta alls (förutom det jag fått i höftpartiet. Men det gav med sig efter uppvärmningskilomterna)

Det är en sån fantastisk känsla och väldigt svår att sätta ord på. Ni löpare vet nog vad jag talar om.

Det blev jämna tider över de fem intervallerna. Trodde att jag dippade rejält på den fjärde för då var jag äckligt trött. Stapplade mig fram de sista 100 meterna.

Förstod inte hur jag skulle orka med den sista intervallen men på något sätt hittar hjärnan alltid energi när man vet att det bara är en kvar.

Så här såg passet ut i siffror

5x1 km Rådasjön (1½ minuts gångvila)

1. 3.23 min/km

2. 3.25 min/km

3. 3.32 min/km

4. 3.29 min/km

5. 3.25 min/km

Det måste vara den förhatliga vilan som ställt till det med pigga och lätta ben :)

Så i och med den kunskapen tar jag vila idag också. Istället blir det konsert med

Veronica Maggio på Liseberg. Funkar det också