Göteborgsvarvet ingick aldrig i min plan det här året. Idag är jag nöjd över beslutet.

Jag skulle aldrig drömma om att stå i 18:e startled och jobba mig uppåt. Alternativet hade varit att springa seedningsloppet.

På vissa partier är det inte löpning det handlar om. Det är att tränga sig före, springa runt, rycka förbi och knappt joggandes.

Det kanske är dags att sätta stopp för antalet löpare nu. Göteborgs gator klarar inte av fler. Redan nu ser det ut att vara för många. 

Blir även arg på de personer som helt saknar respekt för de som springer. De korsar löparnas väg och ibland är det rena turen att inga krockar. För många är detta årets höjdpunkt. Skulle månader av träning och förberedelser förstöras av någon som korsar min väg skulle jag bli helt vansinnig.

De personer jag känner till som sprang igår har alla gjort riktigt bra tider. Flera personbästan slogs på distansen. Väldigt imponerande!

Undrar vilken tid jag själv hade gjort? Äsch, det är ingen mening att spekulera.

Det enda sätt att få vetskap i det är att springa och bevisa!! 

Innan dess har jag inte gjort nånting. Samma sak känner jag inför maran också.