Började vecka 24 med ett pass i gymmet. Tycker faktiskt det är kul att lyfta vikter. Särskilt när jag känner att det ger resultat. Har blivit starkare i kroppen men muskeltillväxten uteblir. Det vet ni som har träffat mig :)
Fast det är väl som det ska vara.

Har genomfört några lätta löppass och de har funkat bra. Det var kul att vara tillbaka i intervallträningen igen. Kroppen börjar kännas helt återhämtad från långlöpning och sjukdom. Härligt.

Nu är det äntligen dags för lite kvalitet igen. Får se om jag känner mig i form för att springa i Varberg 9 juli. Hoppas någon annan jag känner kommer att delta.
Inte så kul att ge sig ut på löpartävlingar själv.

Sammanställning: V 24

Antal träningspass: 11 st

Total tid: 850 min

Antal dagar av träning: 6

Löpning:

Antal löppass: 3

Sträcka: 31.93 km

Total tid: 155 min

För oss som väntar på att få adoptera från Colombia har vi ett forum där alla möjliga och omöjliga frågor tas upp.

Av någon anledning är det nästan enbart tjejer som är med på alla trådar i forumet.

Vad beror det på? Är de mer nyfikna och engagerade i dom här frågorna?

Kanske är det så att vi killar mer tar i problemen när de dyker upp?

Min fru har haft kontakt med en annan tjej på forumet och de har ordnat fikaträffar.

De har väntat på barnbesked från samma barnhem som oss och därför har det varit extra spännande att följa varandras resa. De har dessutom haft samma medgivande som oss, 0 - 36 månader.

Så igår hände det. Den här familjen fick ett barnbesked. De har blivit föräldrar till en liten kille på snart två år. Så jäkla kul för dom!

Visst är det fantastiskt men samtidigt fylls jag av helt andra känslor också.

Rädsla - för att det kanske snart är dags för oss att få barnbesked.

Ledsen -  för att det barn de nu blivit föräldrar till var så pass stor. Jag önskar mig ett yngre barn. Ett barn som jag kan se lära sig krypa, gå och prata.

Hur kan jag ens känna dom här känslorna när det inte var vi som blev utvalda?

Borde jag inte känna mig enbart glad? Finns det adoptionsdepression?

När väl ögonblicket kommer till oss så kommer det bara finnas lycka. Det är jag övertygad om. Men just nu känner jag så här. Känner mig som en hemsk människa.

  Bild: isaform www.isa.nu/blog

Då var det slut på joggandet och löpningen har återupptagits. Känner mig redo att ta mig an utmaningarna som finns framöver i tid.

Om ni har glömt de mål jag vill uppnå innan det här året är slut så kommer de här igen

1.  1.24.59 på halvmaran

2.  37.59 på 10 km

3.  Springa 1 200 km det här året

Nummer 2 och 3 på listan har jag inom räckhåll. Gjorde faktiskt 37.58 på Lerumsloppet men eftersom tiden togs från det att startskottet gick och jag stod lite längre bak i ledet så missade jag mitt mål med 40 sekunder. Det var slarvigt av mig att inte kolla upp hur tidtagningen skulle ske innan loppet. Det kommer inte återupprepas framöver.

Men trots denna miss slog jag mitt personbästa med 1.15 min.

Förra året sprang jag sammanlagt 100 mil. Redan i slutet av mig i år hade jag sprungit lika långt. Så även om det kommer ett barn till oss det här året så kommer jag klara av målet. Fram till idag är det 1101 km avverkade :)

Planen nu är att ha Szalkais program för att klara halvmaran på 1.20.00 som riktmärke

Dagens pass skulle vara 10 km lätt distans. Kroppen kändes lätt och jag bara sprang på. Klockan visade att de första 5 km gick alldeles för fort . . . 20.30

Var riktigt trött men ändå gick det så pass bra. Hämtade andan ett 30-tal sekunder för att sedan återuppta löpningen. Ville sakta ner men, vilket jag tyckte att jag gjorde, men ändå höll jag en medelfart på 4.10

Det kändes bekvämt så då var det inte meningen att det skulle gå långsammare idag. Jag får ta den lätta distansen en annan dag

Sträcka: 10:03 km

Tempo: 4.08 min/km

Idag var jag på Löp och Sko för att kika på löparskor. Behöver ett par nya skor som jag kan komplettera med Lunareliten. Mina Saucony ProGrid börjar bli slitna. 

Tanken är att jag ska använda eliten som ny mängdträningssko och en lättare sko som tävlingssko och till intervaller. Provade Saucony Kinvara och den satt som ett smäck. Vilken känsla. Det var kärlek från första början. Priset var 1 300 kr.

Kikar på wiggle.co.uk och där finns de för 855 kr + frakt. Klart prisvärt

Nu ska jag bara invänta mina friskvårdspengar och sen blir det en beställning.

Längtar redan som ett litet barn på julafton :)

Det var länge sen jag var ute på en morgonjogg. Men idag var det dags igen.

Strålande sol och en lagom temperatur. Underbart. Det blev 7,1 km på 31 minuter nånting. Kändes som det var ett härligt flyt i löpningen. Även idag försökte jag springa kontrollerat och fokusera på tekniken.

För min egen del spelar det ingen roll om det är sommar eller vinter när jag kör min morgonjogg. Varje årstid har sin egen charm.

Det är underbart att snöra på sig löparskorna och springa ut i 10 graders kyla. Det är du, den vita snön och ljuset från gatlyktorna. Alltsom oftast är du ensam och du kan njuta av tystnaden. Som poesi helt enkelt

Idag var det vindstilla. Stensjön låg spegelblank och solens strålar reflekteras mot vattenytan. Under den vackra fasaden lurar min ömmande höft/ljumske/lår.

Det gör ganska ont de första hundra meterna innan jag är varm i kroppen och då försvinner smärtan. Hoppas det onda kan avhjälpas med stretching av ITB senan.

Inflammation av itb senan är min diagnos. För att vara på den säkra sidan borde jag uppsöka en sjukgymnast. Får nog slå en pling idag och boka tid

Har genomfört 3 löppass sedan uppehållet. Igår körde jag det första kvalitetspasset. Det var intervallträning med Mölndal Outdoor som brukligt på tisdagar.

Passet var 8 x 2 minuter med 1 minuts vila. Min plan var att ta det lugnt.

Det gick ganska bra. Hade en kontrollerad löpning gällande fart och teknik. Kändes bättre än vad jag väntat mig efter sjukdom och vila.

Intervallerna går både på löparspår i skogen och större grusvägar.

Med tanke på terrängen så var det hyfsad fart jag lyckades hålla.

Helt fantastiskt vad jag älskar löpningen. Det gör mig glad och full av energi.

Längtar i princip till varje träningspass.

1   4.46 min/ km

2   3.55 min/km

3   3.55 min/km

4   3.34 min/km

5   3.38 min/km

6   3.42 min/km

7   3.34 min/km

8   3.42 min/km

Med uppvärmning och nedjogg blev det 8.3 km

Här kan ni se rundan

Veckans höjdpunkt var det första träningspasset efter Stockholm Marathon och sjukdom. Jag har saknat dig väldigt mycket.

I torsdags gick jag till gymmet. Körde igenom kroppen och den svarade riktigt bra.

I fredags var det dags för första löppasset. Lämnade min pulsklocka hemma och körde på känsla istället. Fokus; att hålla ett lågt tempo och hitta flytet.

Det blev 8 km och en tid på ungefär 37 minuter.

Andra löppasset var lite tyngre. Träffade en kompis och vi tog oss till Änggårdsbergen tidigt igår morse. Redan klockan 09.45 hade vi avverkat passet som var 11 km långt.

Det blir ett par lugna löppass till innan jag sätter igång på allvar igen.

Sammanställning: V 23

Antal träningspass: 8 st

Total tid: 550 min

Antal dagar av träning: 5

Löpning:

Antal löppass: 2

Sträcka: 19 km

Total tid: 94 min

Det har varit tyst här på bloggen. Det beror på en kombination av att det inte händer så mycket med vare sig träning eller adoptionen.

Istället har jag kunnat bara vara. Det har i och för sig varit välbehövligt med vila.

Törs inte ställa mig på vågen. Vill inte att den ska skrika åt mig - nu jävlar skärper du dig. Jag har verkligen ätit allt jag velat efter maran. Kanske lite för mycket.

Jag älskar kaffebröd. Skulle jag haft problem med vikten hade inte varit roligt.

Idag, äntligen, kliver jag ur tystnaden igen. Jag ska börja träna efter åren (det är så det känns) i avskildhet från det jag älskar så högt här i livet. TRÄNING!

Börjar med att köra igenom och väcka kroppen med ett pass på gymmet idag.

Ska bli hur skönt som helst att börja tala mitt språk igen.