För oss som väntar på att få adoptera från Colombia har vi ett forum där alla möjliga och omöjliga frågor tas upp.

Av någon anledning är det nästan enbart tjejer som är med på alla trådar i forumet.

Vad beror det på? Är de mer nyfikna och engagerade i dom här frågorna?

Kanske är det så att vi killar mer tar i problemen när de dyker upp?

Min fru har haft kontakt med en annan tjej på forumet och de har ordnat fikaträffar.

De har väntat på barnbesked från samma barnhem som oss och därför har det varit extra spännande att följa varandras resa. De har dessutom haft samma medgivande som oss, 0 - 36 månader.

Så igår hände det. Den här familjen fick ett barnbesked. De har blivit föräldrar till en liten kille på snart två år. Så jäkla kul för dom!

Visst är det fantastiskt men samtidigt fylls jag av helt andra känslor också.

Rädsla - för att det kanske snart är dags för oss att få barnbesked.

Ledsen -  för att det barn de nu blivit föräldrar till var så pass stor. Jag önskar mig ett yngre barn. Ett barn som jag kan se lära sig krypa, gå och prata.

Hur kan jag ens känna dom här känslorna när det inte var vi som blev utvalda?

Borde jag inte känna mig enbart glad? Finns det adoptionsdepression?

När väl ögonblicket kommer till oss så kommer det bara finnas lycka. Det är jag övertygad om. Men just nu känner jag så här. Känner mig som en hemsk människa.

  Bild: isaform www.isa.nu/blog

 

Andréa

21 juni 2011 09:30

Det är nog inte så konstigt att känna sådär. Det "normala" är ju att få ett nyfött barn och det är klart de flesta vill ha det så. Som du säger tror jag att du kommer bli överlycklig när ni väl får besked, oavsett om barnet är 3 dagar eller 3 år. Håller tummarna för att ni inte ska behöva vänta för länge på besked!

 

Alicia

23 juni 2011 23:24

Det känns nära nu. Mycket känslor och mycket tankar. Konstigt vore annars. Det går nog inte att komma ifrån. Det kommer att bli bra, tänk lyckan ni kommer att känna. Efter alla års kamp. Det här kommer att bli bra.

Tack för skotipset! Ska ta tag i detta, det börjar bli prio. Och någon te-kanna i Gröna Anna serien har jag inte. Inte än. Men skam den som ger sig! :)

Hoppas att ni får en fin midsommarhelg, kram.

http://mybubble.blogg.se

 

Fifi

24 juni 2011 14:05

Jag tycker inte att det är konstigt att du känner så, det är väl samma sak som när någon man känner blir gravid medan man själv försöker för fullt och inget händer? Man är inte mer än människa! Jag hoppas verkligen det blir er tur snart!

http://fififantastic.blogspot.com

 

Fröken iDA

26 juni 2011 22:40

Förstår dig helt och fullt. Det måste vara tusen funderingar som far runt i huvudet. En del saker som man tänker på tror jag inte ens man är medveten om att man grubblar på, innan man sätter ord på dem.

Fina ord från de andra som kommenterat. Jag instämmer med dem. Kram

http://jagvillintevaratretti.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har tröttnat på Bloggplatsen och beger mig vidare till en ny adress. Följ med till invisible world. En blogg som mest handlar om träning men lite annat finns också att läsa.    http://montanis.blogspot.com/ Hoppas ni alla följer med! ...

  Får just reda på att domstolarna i Colombia har stängt från mitten av december till mitten av januari. Därför kommer inte Adoptionscentrum att skicka några familjer till landet efter mitten på november månad. Suck, pust och stön. Alla svordom...

  Det ser inte ut att bli något samtal från Adoptionscentrum den här veckan heller om att vi blivit föräldrar. Den första känslan är uppgivenhet. Sedan ilska mot sig själv som låter sig luras att hoppas så in helvete varje vecka.   Det var så l...

"Hur kan fullt friska människor tycka att det är en lovansvärd ambition att utsätta sig för lite förhöjd ansträngning mindre än två procent av tiden? För det landar på det – två procent – om man delar tre timmar med veckans samtliga 164" ...

Den första planen var att springa Stockholm Halvmaraton den 17 september. Eftersom jag inte visste ifall vi skulle vara i Colombia vid den här tidpunkten valde jag att inte anmäla mig. Har skickat 2 – 3 mejl till arrangörerna för att höra ifa...