Under förra veckan blev det en hel del löpning. Fem träningsdagar och lite mer än 7 mils löpning. Det är inte många veckor som jag har fått ihop så många mil.

Skulle tro att denna vecka var topp 3 i antalet löpta mil.

Det visade sig med ömma och stumma vader att detta var en tuff vecka för mig.

Efter att söndagen var en vilodag blir det några lätta kilometer idag för att skaka liv i musklerna.

Sammanställning: V 26

Antal träningspass: 10 st

Total tid: 765 min

Antal dagar av träning: 5

Löpning:

Antal löppass: 5

Sträcka: 70.4 km

Total tid: 345 min

Helgens träning bjöd inte på några sensationella tider eller sträckor. Långpassgruppen träffades som vanligt i Skatås kl. 10 på lördagmorgonen.

Härligt att kunna ge sig ut på en lång träningsrunda en tidig helgmorgon. Du känner dig lite extra nyttig då :)

Kanske jag borde haft en vilodag istället. Tunga och stumma vader gjorde de första 13 km till en ren plåga sedan blev det bara mindre jobbigt och på slutet gick det ganska hyfsat ändå.

Körde ett relativt tufft fartlekspass i kuperad terräng på fredageftermiddagen. Redan då var mina vader stumma. Mina ben hade inte fått tillräckligt med vila sedan intervallpasset på bana där jag körde 20 x 200 m uppdelat på 4 set.

De sista 5 km ville jag ge mig på en fartökning och det blev i 4.25 fart och någon kilometer tror jag till och med var nere på 4.16

Det mest anmärkningsvärda var väl att det var väldigt varm och att kläderna var helt genomblöta. Fascinerande och detta har jag sprungit med under massor av km. Måste vara nåt kilo extra man hade på sig :)

Det är alltid kul med statistik. Du väljer informationen och tolkar den.

Under förra året löptränade jag 100 mil. Under perioden 1 januari - 30 juni hade jag kommit upp i 574,99 km löpning. Jämför vi detta med årets första 6 månader har jag avverkat 1175,6 km. Det är en ökning med 48,5 %

Så nu har jag sprungit till Liege, dit det är 1166 km. Det verkar vara en fin stad.

Någon som varit där?

Trots en markant ökning har jag kunnat hålla mig skadefri. Betyder det att jag tränar på rätt sätt eller har jag bara haft tur?

Fram tills vi får barnbesked kommer jag fortsätta träna i en relativt på nivå.

Därefter blir det mindre träning medans vi är i Colombia. Men jag ska nog försöka hitta parker och löpband där också :)

Efter en omställningsperiod från att vara viktigast i världen kommer jag börja träna en del igen. Har mina förebilder i Andréa, Thomas och Staffan som visar att det går att träna mycket även med barn i familjen.

Resan mot nya resmål fortsätter. Undrar vilken stad jag hamnar i vid årets slut?

Har ni några tips? Vinnaren vinner ett intervallpass med mig :)

Begav mig till den lokala idrottsplatsen för att köra intervaller på löparbana. Det måste vara nästan 15 år sedan jag senast tränade på gummigranulat.

Var med i friidrott tidigare i ett annat liv men mest för den allsida träningens skull.

Jag bjöd in två löparkompisar att delta men de hoppade av. Vet inte om de hade annat för sig eller tyckte att det skulle bli ett tråkigt och jobbigt pass :)

Passet var 4 x 5 x 200 m med 2 minuters vila mellan varje set. När jag väl var framme vid idrottsplatsen kändes sinnet lättare. Det är inte alltid så lätt att motivera sig till dom här jobbiga passen när man är själv. Fast när jag väl sätter igång är det en härlig känsla.

Efter de tre första intervallerna meddelade min Garmin att etapperna var fulla och jag måste radera. Typiskt

Efter bara nån minuts vila bestämde jag mig för att börja på nästa set i stället.

Det första setet gick i en snittfart på 37,5 sekunder. Kändes bra men av någon anledning var min tredje intervall på 40 sekunder?

Andra setet bestämde jag mig för att ställa in 36 sekunder som snittfart. Lyckades hålla det riktigt bra.

Tredje setet gick på strax under 38 sekunder genom alla intervaller.

Hoppas jag får med mig någon löparkompis nästa vecka när jag funderar på

6 x 800 m eller någon form av intervallstege.

Livet förändrades och jag hittade tillbaka till mig själv.

Det finns saker inom mig som aldrig kommer att försvinna. Såren läker men ärren finns kvar. Det pratas alltför sällan om oss medpassagerare.

Vi finns också.

Vi som stannar kvar.

Jag hittade hem igen.

For all the things I need to say
How long can you wait?".
I was having the time of my life.
So why did you have to die?

Vilket fantastiskt väder vi har i Göteborg för tillfället. Sommaren är kort och de riktigt varma och fina dagarna finns inte i ett överflöd så det gäller att passa på att njuta.

Jag och min käresta bestämde oss för att mötas upp efter jobbet och ta en öl/vin på någon uteservering. Vi hamnade i Haga och restaurangen Hemma Hos.

Det var hur trevligt och mysigt som helst att smutta på en kall öl och kika på allt folk som kom gick förbi.

Som ni förstått blev det ingen träning igår. Men det är viktigt att njuta på av sommarkvällarna med annat än bara träning :)

Under ett par veckors tid har jag haft ont i höften/ljumsken/låret. Det har varit svårt att sätta fingret på var smärtan har suttit. Det har gjort mest ont när jag har gått och de första minuterna under löpturen. Sedan har smärtan avtagit och jag har kunnat springa obehindrat.

Jag tog en dum chansning och fortsatte träna för att jag inte ville få besked om att jag måste ställa in maran. Det hade aldrig varit ett alternativ. Eftersom jag kunde springa utan att ha ont tyckte jag inte att det var någon fara.

Idag hade jag bokat ett besök hos sjukgymnasten. Gjorde olika övningar för att se rörligheten och om jag hade smärta i olika lägen. Det gjorde inte särskilt ont och diagnosen löd - överbelastning av senfäste till höftmuskeln. Tydligen vanligt om det skett en markant ökning av träningsmängden.

Det stämmer väldigt bra in på mig - förra året sprang jag sammanlagt 100 mil. Fram till och med idag har jag sprungit 115 mil.

Senor och ligament har helt enkelt inte hängt med.

Jag fick en del stretchövningar att göra (övningar som jag inte gjort förut).

Det var skönt att det inte var något allvarligare. Jag kan fortsätta träna som vanligt men lägga in fler pass av alternativ träning. Hur f-n ska jag hinna med det? Veckan har trots allt bara 7 dagar och det måste till lite vila också :)

Personligen tror jag att min diagnos är trochanter bursit

"Vanligt överbelastningsbesvär, kan tolkas som besvär från muskelfästena men eftersom muskeltester oftast är negativa talar det mest för slemsäcksinflammation. Ömhet vid trochanter major, gångsmärta är vanligt"

Det är exakt det som jag besväras av. Kommer föreslå det nästa onsdag när jag har ett nytt möte med sjukgymnasten. Han tyckte även att jag måste öva min bålstyrka och vi ska kika på några övningar. Vet inte om det är nödvändigt men eftersom jag själv inte betalar, utan arbetsgivaren, har jag inget att förlora.

Idag är det midsommarafton. Vi känner igen vädret. Mulet och ungefär 14 grader varmt. Det är skönt att man känner igen sig.

Vi ska fira midsommar med vänner som alla har barn. Det gör inte lika ont längre att träffa sina kompisar som är gravida eller har småbarn. Vi har tagit oss igenom dom känslorna även om de ibland kan dyka upp. Men de varar inte lika länge eller är särskilt starka. Det smärtade att höra, och gör fortfarande, är när folk säger

- "det råkade bara hända", "det var inte planerat"

Det som gjort mig mest ledsen var att jag inte skulle få se min fru gravid. Att se magen växa från vecka till vecka och veta att nåt växer där inne. Det är vackert

Men vi väntar som sagt också barn även om det inte syns utanpå.

Imorgon blir det 20 km löpning tidig förmiddag. Vilken tur att det inte blir någon alkohol för min del ikväll. Det är jag som kör bilen. Fast jag tycker det fungerar lika bra med alkoholfri öl. Särskilt Spendrups variant tycker jag är god.

Hoppas ni alla får en trevlig midsommar