Ser på Bloglovin att det är 5 personer som prenumererar på min blogg. Är jag verkligen så intressant att följa? Vill såklart veta vilka ni är. Nyfiken är jag :)

Så om ni vill bekänna er så skulle jag tycka det var kul.

Det har inte blivit så mycket träning i helgen. Lördagens långpass blev inte så långt som jag hade hoppats på. Jag var oerhört trött i vader, lår och ljumskar.

Lindholmenstafetten blev mer slitsam än vad jag trott. Att 2,5 kilometer kan sätta så djupa spår.
Det blev 18 km som jag fick slita mig igenom. Det var inte njutningsfullt någonstans.  Tanken var att jag och min kompis skulle köra 10 km rundan två varv. För min del räckte det med ett. Istället gick jag på ”åttan” vilken är mer flack och lättsprungen.

Nu är det inte många tävlingar kvar på säsongen. Nästa helg kommer jag springa Kretsloppet i Borås. Övriga tävlingar som jag planerat är;

Göteborgs halvmara och Sävedalsloppet. Kanske, kanske även Finalloppet
Vet faktiskt inte hur formen är. När jag väl ställer mig på startlinjen och tävlingsadrenalinet börjar skjuta in så kommer det säkert bli bra.

I veckan blir det intervaller av något slag med träningsgruppen. Lätt löpning på onsdag och korta intervaller (100 m) på torsdag för att få upp lite fart.

Istället för att träna har jag varit på sociala aktiviteter. På fredagen gick vi till Café Publik och träffade lite kompisar. På lördagen var det bröllopsfest och på söndagen besökte jag och min fru Gunnebos matmarknad.

Så helgen har varit kanon trots lite träning

Ikväll är jag varvräknare åt Alexander som springer DM 10 000 på Åby Idrottsplats.

Fick frågan av Alexander om jag inte skulle springa DM på 10 000 meter. Tävlingen skulle avgöras på Åby Idrottsplats.

Svaret var enkelt. Nej tack

Jag har redan ett fruktansvärt dåligt självförtroende när det gäller löpning och prestation. I ett DM ställer det kanske upp ett 20- tal löpare. Säkert inga långsamma typer heller. Att behöva bli varvad av flertalet löpare och med risk att komma hjälplöst sist så var valet enkelt.

Är dessutom väldigt envis så det kommer inte finnas något som kommer ändra beslutet :)

Varför ställer jag upp i tävlingar överhuvudtaget? Den frågan har jag ställt mig många gånger. För jag mår väldigt dåligt innan tävlingar. Jag blir sjukt nervös och en massa negativa tankar invaderar mitt huvud om hur tröttsamt det kommer att bli och hur högt tempo jag måste hålla för att klara en viss tid.

Jag är väldigt resultatfixerad och har du inte en tid från en officiell tävling så finns den inte.

Visst borde jag kunna springa för mig själv och prestera tider. Jag skulle kunna skriva ner det i en bok och vara nöjd med det?

En person som har dåligt självförtroende vill ha extra mycket bekräftelse på att du gör något bra. Precis sån är jag men problemet är att det mesta rinner av mig också.

Ytan är väldigt hal . . .

Som jag skrev i förra inlägget händer det inte något kring vår adoption. Vi behöver nåt att se fram mot nu när hösten börjar sätta sina avtryck. Därför bokade vi en resa till Paris. Vi hade ändå tänkt stanna i Paris 2 - 3 dagar när vi hade flugit till Colombia eftersom vi behöver mellanlanda där.

Nu kommer vår Parisvistelse lite tidigare men det är nog skönt att slippa frakta all packning med bl.a barnvagn och stora resväskor. Det blir trots allt en del packning om vi ska vara borta i 2 månader.

När vi som ska adoptera åker bort för ett par dagar måste vi meddela Adoptionscentrum detta så att de kan få tag på oss. Jag vet inte vad skillnaden är om vi befinner oss hemma i Göteborg eller i Paris. Beskedet får vi via telefon i vilket fall. Det är säkert nåt gammalt beslut som hänger kvar innan mobiltelefonens intåg.

I vilket fall hade vi fått svar från vår handläggare att det var okej. Han önskade oss en trevlig semester om vi inte skulle höras innan dess.

Vad menade han med det? Vet han nåt som inte vi vet än? Man registrerar allt och tolkar ord lite som man vill när man befinner sig i den här situationen.

Senare på kvällen får vi besked om ett annat par att de fått barnbesked. De hade fått en liten flicka på 3 månader.

De har väntat 2 veckor längre än oss. Är det vår tur snart?

Samtidigt som vi blir jätteglada för deras skull så blir vi lite avundsjuka eftersom det var en sån liten bebis de fått.

Nu hoppas vi på barnbesked snart och att vi får träffa den här familjen i Bogota.

De var och hälsade på oss för ett par veckor sen. De är ett par som man tycker om på en gång. Det ska bli kul att lära känna dom mer!

Eftersom det inte händer så mycket på adoptionsfronten bestämde vi oss för att boka en resa.

Min fru har velat åka tillbaka till Paris som hon senast besökte 2006. Jag har inte varit så entusiastisk för stan sedan jag var där på tågluff för 20 år sedan.

Förra året i oktober var vi i Milano för att kolla på fotboll och då var det inte mer än rätt att min fru fick välja ett resmål den här gången. Nu när resan är bokad och klar så måste jag medge att jag längtar väldigt mycket. Ska bli underbart att sitta på ett café, dricka sin café au lait och äta croissant.

Låter inte helt fel va?

Vi åker den 30:e september och stannar till den 4:e oktober. En weekend i romantikens huvudstad kan väl inte gå fel.

I sista stund hade vi lyckats få ihop ett lag till Lindholmenstafetten. Det här skulle bli kul och tufft! 2 500 meter i full fart.

30 minuter innan starten börade det regna. Blåsten hade funnits där hela dagen.

Inte helt optimala förhållanden alltså. Jag bestämde att sträcka nummer 2 skulle passa mig. Startmannen Alexander som är den snabbaste i gänget behövde ordna ett bra utgångsläge.

Det är kyligt när jag ställer mig på startlinjen och inväntar växlingen. Regnet piskar mot mig. Växlingen gick bra och sedan var det bara att springa järnet.

På vissa ställen längs med banan tog blåsten tag i mig. Det var svårt att veta hur fort det gick för ibland kändes det som du inte tog dig fram alls.

Trots de yttre förhållandena gick det bra. Vid målgång hade jag svårt att knyta upp min sko för att få loss tidtagningschipet. Händerna bara skakade och i munnen hade jag blodsmak så det räckte och blev över.

Först ett par timmar senare var jag pigg igen.

Idag är det lite stela baksida lår. Men lite lätt löpning ikväll får nog bukt med det också.

När laget gått i mål var vi övertygade om att vi blivit 3:a. Det var vad funktionärerna meddelade oss och ingen av oss tyckte att vi blivit omsprungen.

Så vi stannade kvar för att vara med på prisutdelningen. Snacka om antiklimax när de inte ropade upp vårt lag som hette "Jakob Hårds vänner"

Min tid över 2.5 km blev 8.31 vilket blir en snitthastighet på 3.24

Så här såg vårt lags tider ut

Sammanlagd tid: 34:04
07:41
08:31
08:53
08:58

Ikväll springer jag Lindholmenstafetten på Hisingen. Vi är ett lag på 4 personer med några riktigt snabba killar. Har en stark känsla av att jag är långsammast i gruppen.

Varje person springer 2.5 km så det finns inte mycket vila under loppet :)

Det är fullt ös som gäller och jag hoppas kunna hålla en bra fart.

Om jag springer sträcka 2 så hinner vi förhoppningsvis hämta hem lite tid och placeringar.

Det ska bli en kul tävling och ett bra träningspass. Rapport kommer senare ikväll eller under morgondagen.

Det har varit en hektisk vecka på jobbet. Kursstarter och huvudet har varit fullt av "kom ihåg saker".

Tänkte att ett intervallpass på torsdagen där jag skulle köra 15 x 400 meter skulle vara avstressande. Huvudet ville inte riktigt hänga med och benen var lite tunga efter fartlek i måndags och intervall i tisdags.

Trots allt negativt gick passet över förväntan men jag var grymt trött efteråt.

Väldigt svårt att köra själv och hålla bra fart.

Vilan ställdes till 45 sekunder förutom mellan intervall 7 och 8 samt 11 och 12 där jag var helt slut och vilade 60 sekunder istället. På sista gav jag järnet och landade på 1.13 :)

Det positiva med kvällen var att alla intervaller gick under 1.20 .... Flest intervaller hade jag på 1.18, två stycken på 1.16 och en på 1.15

Imorgon blir det långpass. Är sugen på 30 km men får se hur mycket kroppen orkar efter rätt tuffa kvalitetspass. Tufft men fantastiskt roliga pass ändå :)

Ett långpass blir perfekt uppladdning för kräftskivan vi ska ha.

Min underbara fru är en fantastisk värdinna och älskar att pyssla och piffa.

Nästa höst är vi med all sannolikhet en familjemedlem till.