Min bestman bor i Belgien och är cykelfrälst. När han och hans fru var hälsade på tidigare i år ville han se en etapp i cykel. Trist tyckte jag men gjorde honom ändå sällskap. Mot alla odds tyckte jag det var ganska spännande.

Intresset har börjat att vakna men jag skulle nog inte orka se varje etapp av Tour de France eller Giro d´Italia.

Tycker det är riktigt spännande att se de sista milen och upplösningen av etapperna.

Sitter just nu och kollar på etappen upp till Alpe d´Huez. Publiken är helt galen och de ligger så tätt in på cyklisterna. Fascinerande på alla sätt.

Helt makalöst vilke fysik de besitter cyklisterna. Att dag ut och dag in mala mil efter mil med stigningar på 10 % lutning.

Vill tro att de flesta är rena från doping trots alla skandaler.

Ett nytt intresset har börjat vakna. Kanske dags att köpa en lite bättre cykel :)

Det blev inte många löppass under vecka 28. Endast 3.6 mil avverkades. Det som ändå känns okej är att det blev 36 km kvalitet.

1000 meters intervallerna gick bra och även de långa intervallerna på onsdagen. Två tuffa kvalitetspass dagarna efter varandra brukar inte vara det bästa men det gick hyfsat.

Kunde även göra lite styrka efter löppassen. Det behövs mer styrka där framför allt mina vader och baksida lår kräver mer muskler. Har börjat med tåhävningar, och det blir ca 150 - 200 st per dag. Återigen måste jag försöka ta mig till gymmet åtminstone en gång i veckan. Det går upp och ner med den saken men det är bra att jag har det i åtanke.

Under helgen var planen att springa ett långpass men motivationen saknades helt. Min fru var långledig och vi gjorde utflykter istället. Åkte till Falköping och besökte Åsle Tå som var ett utomhusmuseum med backstugor. Minst sagt intressant. Tänk att de levde 6-7 personer i ett och samma rum. Inte mycket till privatliv där.

Sammanställning: V 28

Antal träningspass: 10 st

Total tid: 522 min

Antal dagar av träning: 5

Löpning:

Antal löppass: 5

Sträcka: 36.51 km

Total tid: 165 min

Läste en väldigt intressant artikel i SvD för några dagar sedan, som ni kan läsa i sin helhet här. Den handlade om att välja bort barn i sitt liv. Det är ett beslut som är väldigt kontroversiellt. Särskilt svårt är det nog om man som kvinna tar ett sådant beslut eftersom den är så djupt förknippad med kvinnorollen.

Personen i artikeln tycker att människor kan vara oförskämda i sina frågor. Det är något som jag själv upplevt. De kan inte veta om vi kan få barn eller om vi ens vill ha barn. Många tar föräldraskapet som en självklar del av livet utan att de för den skull tar ett aktivt beslut i frågan.

Du hör uttalanden som "det var inte planerat" "det råkade bara bli så"

Att bli förälder är ett beslut som inte går att få ogjort. Det är ett livslångt ansvarstagande. Då tycker jag det är anmärkningsvärt att jag får höra så många personer säga att det bara råkade bli så.

Du råkar inte bara köpa ett hus utan du vill antingen ha ett större eller mindre boende eller vad skälen nu kan vara. Du köper en bil för att du har en tanke bakom det. Men när det gäller att sätta ett barn till världen är det tydligen helt okej att säga . . . "det råkade bara bli så"

Vi hade många och långa diskussioner om det finns en självklar rätt att bli förälder om det inte fungerar på biologisk väg. Det är en självisk handling och vår adoption är av rent egoistiska skäl. Finns det nåt annat sätt att se på det?

Vi längtar efter att bli föräldrar och det är medvetet val vi gör.

När du som man diskuterar de här frågorna är du ute på minerat område.

Så länge du själv inte har barn får du inte ha någon åsikt om barnuppfostran. Nedlåtande förmaningar om "vänta tills du själv har barn" eller "passa på så länge ni inte har barn" haglar över dig när du berättar om din senaste resa, biobesök eller restaurangbesök. Vissa pratar bara om hur jobbigt det är att få barn.

Jag är medveten om att det kommer bli mindre sömn och mindre egen tid.

Är helt på det klara om att jag också kommer beklaga mig. Det är inte det . . . Det som gör ont att höra är de personer som har det som mantra. Berätta istället om hur fantastiskt det är att bli förälder och sluta gnälla så mycket.

Eller är de personer som gnäller de som blivit föräldrar genom att det bara råkade bli så?

När vi gick föräldrakursen och gjorde hemutredningen fick vi ständigt höra om hur svårt och jobbigt det är att bli förälder genom adoption. Barnen har en annan bakgrund och det måste man vara medveten om. Det är din skyldighet

Det hade varit upplyftande att få höra hur fantastiskt det är att bli förälder. Vilken förmån det är att bli förälder. Vilken fantastastisk resa genom livet vi kommer att få vara med om. Det saknade jag oerhört mycket.

Vi kommer bli de bästa föräldrar för just det barn som väljs åt oss. De bästa föräldrar med de brister och all den kärlek som vi har.

Att adoptera är inget som bara råkar hända. 

Redan de första löpstegen på kullerstenarna kändes det bra. Steget var lätt och jag kände inte någon smärta i varken höft eller vader. Det här skulle bli ett härligt pass.

Vi var tre stycken som var frivilliga på intervallträningen den här tisdagen. Majoriteten bestämde att det blir 1000 meters intervaller med 1 minuts vila. Det skulle vi upprepa 6 gånger.Efter en kortare uppvärmningsrunda och stretch gav vi oss iväg.

Björn tog kommandot och jag hängde på. Känslan var att det gick fort. Men det var bara att bita ihop. Nästa intervall tog jag täten. Tänkte att det inte skulle vara schysst att ligga bakom Björn alla repetitioner :) Hörde Björns långa steg bakom mig och det var bara att hålla uppe tempot. Lite lätt stressande kändes det :)

Repetition 3 kändes även den bra och på intervall 4 hängde jag av Björn. Han orkade inte med mitt sanslösa tempo :) Jag hade ett flyt idag och det var bara att springa på.

Den 5:e intervallen var riktigt seg och det kändes trögt att ta sig framåt. Fick försöka tänka positivt och till slut var även den intervallen avklarad.

Sista intervallen är det bara att trycka på. Lättare sagt än gjort kanske men ofta inser man att det finns rätt mycket krafter kvar ändå. Kropp och hjärna är fantastiska.

Hur såg då mina kilometer tider ut? Tyckte som sagt att första intervallen gick fort men den visade sig vara den i särklass långsammaste. Att jag sedan kände mig seg på den 5:e intervallen var bara hjärnspöken för den var den snabbaste.

Hur fasiken kan det bli så här? :)

Vi sprang intervallerna längs med Gunnebovägen som är hyfsat rak och platt.

1. 3.50 min/km

2. 3.31 min/km

3. 3.36 min/km

4. 3.33 min/km

5. 3.30 min/km

6. 3.32 min/km

Med uppvärmning och nedjogg blev det 13 km lite drygt. Ett bra pass helt enkelt

Får ett SMS av min fru där hon skriver att vi har blivit godkända av barnhemmet. Det har kommit hem ett brev från Adoptionscentrum.

Uppgivenheten dränker mig. Tankar om att vi aldrig kommer bli föräldrar fullkomligt invaderar mitt sinne. Det var ju för helsike 4 månader sedan vi skickade vår ansökan till barnhemmet. Försöker tänka klart. Det måste vara nåt som inte stämmer.

När jag kommer hem och läser brevet ser jag att det beslutet om godkännande av oss som adoptivföräldrar togs 18 mars på barnhemmet.

Hur det kommer sig att vi först nu får beskedet är en jäkligt bra fråga. Vad pysslar dom med på barnhemmet/adoptionscentrum?

Vi har haft kontakt med ett par som kommer adoptera från samma barnhem som oss. De fick barnbesked för några veckor sedan men de har inte fått något godkännande som adoptivföräldrar. Vissa får det och andra inte tydligen.

Hur märkligt som helst.

Fortfarande denna väntan. Är det idag, imorgon eller om 4 månader de ringer om barnbeskedet? Nu tycker till och med jag att det börjar bli jobbigt.

Ola Skinnarmos ord snurrar på repeat i min hjärna: Köp det du inte kan påverka

Träffade I för ett gemensamt träningspass igår. Efter två tuffa löpträningspass med 8 km snabbdistans och intervallpasset på tisdagen var mina vader återigen stumma, tunga och gjorde ont.

Det gick inte fort igår men det blev 14 km löpning med ett genomsnittstempo på 5.19 min/km. Omgivningarna var fina och sällskapet trevligt. Vi snackade oss igenom hela passet

Nu till min fundering - borde jag avstått det här passet? Ger det nåt att springa dom där 14 km med ömma vader i ett tempo som inte är mycket att sätta i julgranen?

Den här veckan blir det 5 pass löpning. Snabbdistans, intervaller, lätt löpning 14 km, 3x4x300 m intervaller, långpass 20 - 30 km.

Bör jag ta bort 1 pass och köra mer kvalitet istället? Blir min utveckling bättre då?

Hur ska jag träna för att bli snabbare på 10 km och halvmaran? Räcker det med 4 löppass?

Det är funderingar som jag brottas med. Känns inte som jag hittar rätt i djungeln.

Att springa på motivation skulle inte fungera för mig. Då blir det 10 km i 4.20 fart varje pass och det kanske inte heller är det optimala.

Jag behöver någon form av struktur att följa.

Snälla, finns det några bra tips hos er där ute?

För lite mer än ett år sedan sålde vi bilen för att kunna spara ännu mer pengar inför adoptionen. Det har gått över förväntan att vara utan bil. Jag cyklar ändå till och från jobbet. Motion är något jag gillar som ni vet :)

Så för min del var det inte en jättestor omställning.

Till helgen åker vår granne på en 3 veckor lång semester. Han frågade om vi ville låna hans bil medan han var borta. Självklart tyckte vi. Onödigt att den bara ska stå på parkeringen och samla damm.

Det är bättre att vi rastar bilen. Låter vinden flyga i vårt hår i en cabriolet.

Sämre bil kan man få låna faktiskt; en Mazda Mx5

  Bild från internet

Det är alltid kul med statistik. Du väljer informationen och tolkar den.

Under förra året löptränade jag 100 mil. Under perioden 1 januari - 30 juni hade jag kommit upp i 574,99 km löpning. Jämför vi detta med årets första 6 månader har jag avverkat 1175,6 km. Det är en ökning med 48,5 %

Så nu har jag sprungit till Liege, dit det är 1166 km. Det verkar vara en fin stad.

Någon som varit där?

Trots en markant ökning har jag kunnat hålla mig skadefri. Betyder det att jag tränar på rätt sätt eller har jag bara haft tur?

Fram tills vi får barnbesked kommer jag fortsätta träna i en relativt på nivå.

Därefter blir det mindre träning medans vi är i Colombia. Men jag ska nog försöka hitta parker och löpband där också :)

Efter en omställningsperiod från att vara viktigast i världen kommer jag börja träna en del igen. Har mina förebilder i Andréa, Thomas och Staffan som visar att det går att träna mycket även med barn i familjen.

Resan mot nya resmål fortsätter. Undrar vilken stad jag hamnar i vid årets slut?

Har ni några tips? Vinnaren vinner ett intervallpass med mig :)