Läste en väldigt intressant artikel i SvD för några dagar sedan, som ni kan läsa i sin helhet här. Den handlade om att välja bort barn i sitt liv. Det är ett beslut som är väldigt kontroversiellt. Särskilt svårt är det nog om man som kvinna tar ett sådant beslut eftersom den är så djupt förknippad med kvinnorollen.

Personen i artikeln tycker att människor kan vara oförskämda i sina frågor. Det är något som jag själv upplevt. De kan inte veta om vi kan få barn eller om vi ens vill ha barn. Många tar föräldraskapet som en självklar del av livet utan att de för den skull tar ett aktivt beslut i frågan.

Du hör uttalanden som "det var inte planerat" "det råkade bara bli så"

Att bli förälder är ett beslut som inte går att få ogjort. Det är ett livslångt ansvarstagande. Då tycker jag det är anmärkningsvärt att jag får höra så många personer säga att det bara råkade bli så.

Du råkar inte bara köpa ett hus utan du vill antingen ha ett större eller mindre boende eller vad skälen nu kan vara. Du köper en bil för att du har en tanke bakom det. Men när det gäller att sätta ett barn till världen är det tydligen helt okej att säga . . . "det råkade bara bli så"

Vi hade många och långa diskussioner om det finns en självklar rätt att bli förälder om det inte fungerar på biologisk väg. Det är en självisk handling och vår adoption är av rent egoistiska skäl. Finns det nåt annat sätt att se på det?

Vi längtar efter att bli föräldrar och det är medvetet val vi gör.

När du som man diskuterar de här frågorna är du ute på minerat område.

Så länge du själv inte har barn får du inte ha någon åsikt om barnuppfostran. Nedlåtande förmaningar om "vänta tills du själv har barn" eller "passa på så länge ni inte har barn" haglar över dig när du berättar om din senaste resa, biobesök eller restaurangbesök. Vissa pratar bara om hur jobbigt det är att få barn.

Jag är medveten om att det kommer bli mindre sömn och mindre egen tid.

Är helt på det klara om att jag också kommer beklaga mig. Det är inte det . . . Det som gör ont att höra är de personer som har det som mantra. Berätta istället om hur fantastiskt det är att bli förälder och sluta gnälla så mycket.

Eller är de personer som gnäller de som blivit föräldrar genom att det bara råkade bli så?

När vi gick föräldrakursen och gjorde hemutredningen fick vi ständigt höra om hur svårt och jobbigt det är att bli förälder genom adoption. Barnen har en annan bakgrund och det måste man vara medveten om. Det är din skyldighet

Det hade varit upplyftande att få höra hur fantastiskt det är att bli förälder. Vilken förmån det är att bli förälder. Vilken fantastastisk resa genom livet vi kommer att få vara med om. Det saknade jag oerhört mycket.

Vi kommer bli de bästa föräldrar för just det barn som väljs åt oss. De bästa föräldrar med de brister och all den kärlek som vi har.

Att adoptera är inget som bara råkar hända. 

 

Magnus

15 juli 2011 11:03

Jag tror en del har orealistiska förväntningar på hur underbart det kommer att bli när man väl har barn, och sen blev det inte riktigt så man tänkte sig. Det är upp och ner, som allt annat i livet, men jag ångrar inte att vi skaffade barn, för även om det är tufft ibland överväger de positiva sidorna. Men ibland när man står där mitt i natten med ett skrikande barn kan det vara svårt att tänka så :)

http://running-near-empty.blogspot.com

 

Jonna

15 juli 2011 14:31

Vad bra skrivet! Jag har ofta reagerat på samma saker, dels att folk man knappt känner kan förutsätta att man vill bli förälder, och ställa frågor om det, fast det är ju en rätt privat sak!? Nu vill jag bli det, men förutsätter inte att jag kan det med detsamma, den dag jag vill. Lycka till i er process för att bli föräldrar!

http://fartfylld.blogspot.com

 

Art By Tina/Tina Axelsson

15 juli 2011 18:08

Javisst har jag semester - tre veckor har jag haft och ser fram emot ytterligare tre. Om det bara skulle vilja sluta regna. Tur att vi drar till grekland på söndag - för enligt väder-sidorna lär det inte bli bättre. Svensk sommar gör verkligen skäl för sitt namn.

http://trueborn.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har tröttnat på Bloggplatsen och beger mig vidare till en ny adress. Följ med till invisible world. En blogg som mest handlar om träning men lite annat finns också att läsa.    http://montanis.blogspot.com/ Hoppas ni alla följer med! ...

  Får just reda på att domstolarna i Colombia har stängt från mitten av december till mitten av januari. Därför kommer inte Adoptionscentrum att skicka några familjer till landet efter mitten på november månad. Suck, pust och stön. Alla svordom...

  Det ser inte ut att bli något samtal från Adoptionscentrum den här veckan heller om att vi blivit föräldrar. Den första känslan är uppgivenhet. Sedan ilska mot sig själv som låter sig luras att hoppas så in helvete varje vecka.   Det var så l...

"Hur kan fullt friska människor tycka att det är en lovansvärd ambition att utsätta sig för lite förhöjd ansträngning mindre än två procent av tiden? För det landar på det – två procent – om man delar tre timmar med veckans samtliga 164" ...

Den första planen var att springa Stockholm Halvmaraton den 17 september. Eftersom jag inte visste ifall vi skulle vara i Colombia vid den här tidpunkten valde jag att inte anmäla mig. Har skickat 2 – 3 mejl till arrangörerna för att höra ifa...