Redan de första löpstegen på kullerstenarna kändes det bra. Steget var lätt och jag kände inte någon smärta i varken höft eller vader. Det här skulle bli ett härligt pass.

Vi var tre stycken som var frivilliga på intervallträningen den här tisdagen. Majoriteten bestämde att det blir 1000 meters intervaller med 1 minuts vila. Det skulle vi upprepa 6 gånger.Efter en kortare uppvärmningsrunda och stretch gav vi oss iväg.

Björn tog kommandot och jag hängde på. Känslan var att det gick fort. Men det var bara att bita ihop. Nästa intervall tog jag täten. Tänkte att det inte skulle vara schysst att ligga bakom Björn alla repetitioner :) Hörde Björns långa steg bakom mig och det var bara att hålla uppe tempot. Lite lätt stressande kändes det :)

Repetition 3 kändes även den bra och på intervall 4 hängde jag av Björn. Han orkade inte med mitt sanslösa tempo :) Jag hade ett flyt idag och det var bara att springa på.

Den 5:e intervallen var riktigt seg och det kändes trögt att ta sig framåt. Fick försöka tänka positivt och till slut var även den intervallen avklarad.

Sista intervallen är det bara att trycka på. Lättare sagt än gjort kanske men ofta inser man att det finns rätt mycket krafter kvar ändå. Kropp och hjärna är fantastiska.

Hur såg då mina kilometer tider ut? Tyckte som sagt att första intervallen gick fort men den visade sig vara den i särklass långsammaste. Att jag sedan kände mig seg på den 5:e intervallen var bara hjärnspöken för den var den snabbaste.

Hur fasiken kan det bli så här? :)

Vi sprang intervallerna längs med Gunnebovägen som är hyfsat rak och platt.

1. 3.50 min/km

2. 3.31 min/km

3. 3.36 min/km

4. 3.33 min/km

5. 3.30 min/km

6. 3.32 min/km

Med uppvärmning och nedjogg blev det 13 km lite drygt. Ett bra pass helt enkelt