Jag har fler unika besökare än de som lämnar en kommentar. Är såklart nyfiken på vilka ni är.

Berätta vilka ni är och hur ni hittade hit. Ser några Bloglovin i min statistik.

Vilka är ni som tycker att det jag skriver är intressant att ni prenumererar på mina inlägg.

Det är tisdagen 3: maj och det snöade när jag klev upp ur sängen.Snöflingor stora som bomullstussar föll från en granitgrå himmel.

Tack för den här sommaren. Det var kul så länge det varade med 20 grader varmt och shortsväder. När jag cyklade till jobbet var det + 4. Hoppas det blir bättre väder till helgen när jag fyller år. Det hade varit kul att kunna sitta ute i trädgården och äta tårta och bullar.

Till kvällen kommer det bli uppehåll. Det är jag ganska övertygad om. Det brukar nästan aldrig regna när vi har våra intervallträningar på tisdagkvällar i Mölndal.

Slump eller nåt magiskt med just tisdag. Hmm, vet inte ....

Åter en ny träningsvecka. Det är mindre än 4 veckor kvar till Stockholm marathon.

Jag fick ett styrkebesked under helgens tävling och självförtroendet åkte upp ett hack; åtminstone för ett tag.

Det gäller att utnyttja självförtroendet och den positiva formen så länge den håller i sig. Idag startade jag veckan med en underbar morgonjogg längs Stensjön i strålande solsken. Underställströja, mössa och handskar åkte på men vad gör det när allt annat visar sig från sin bästa sida. Det blev 6 lätta km som kändes fint

Efter jobbet tog jag en kaffe på Bar Italia innan jag begav mig hemåt för dagens andra pass. Sprang mot Rådasjön med sikte på Herkulesgården. Alltså rundan gick motsols (om det nu finns något rätt eller fel håll?)

En kuperad bana men allt flöt på riktigt fint. Det var svårt att hålla tillbaka farten.

Slutade med ett snittempo på 4,36 och strax över 10 km.

Om man har toppform men vill att den ska hålla i sig 4 veckor framöver, hur går man tillväga då? Kan man medvetet dippa för att sedan komma i form om drygt 3 veckor? Eller finns det något knep att bibehålla formen? Ska jag köra på så länge det känns okej eller ska man medvetet ta det lugnt?

Någon med erfarenhet som vet hur man gör?

Det har varit en lugnare vecka med löpning och annan träning. De pass som sticker ut från mängden är intervallpasset i tisdags och tävlingen i lördags.

På intervallerna kunde jag hålla en relativt hög och jämn fart. Löpsteget flöt på och jag kände mig stark.

Tävlingen i lördags slutade i dur efter nytt personbästa. Naturligtvis finns det en del att önska av taktik men det är ändå svårt när du inte har sprungit banan förut.

Dessutom kändes det bra att ligga i farter kring 3.50 min/km

Kort och gott en behaglig träningsvecka. Nu i vecka 18 kommer jag öka träningsdosen igen för att sedan börja trappa ner inför maran.

Ingen aning ifall upplägget funkar men det har ju gått bra hittills.

Sammanställning: V 17

Antal träningspass: 18 st

Total tid: 711 min

Antal dagar av träning: 5

Löpning:

Antal löppass: 4

Sträcka: 40,29 km

Total tid: 201 min

Igår var det dags för årets andra tävling. Det första 10 km loppet sedan Midnattsloppet 2009.

Hur har träningen inför marathon påverkat min snabbhet? Har grundträningen gjort sitt jobb under vintern?

Det roliga med gårdagens tävling var att min älskling också ställde upp. Hon sprang 5 km loppet med endast ett par träningspass i kroppen det senaste året.

Jättestolt över henne att hon sprang hela vägen och tog sig i mål.

Jag hamnade lite för långt bak bland alla människor i starten. Fick kryssa runt en massa människor och göra små korta ruscher för att ta mig förbi de som inte tänkt springa allt för snabbt.

Varför kan de som inte tänkt springa fort ställa sig längre bak i ledet. Det borde finnas startfållor för olika måltider.

Som vanligt gick jag ut för hårt. 3.36 första km och 3.39 på andra km.

Sedan blev det mer normal tid på 3.48 och 3.47 Därefter sjönk farten betydligt när en lång tung backe kom. Det var riktigt tungt och det sög verkligen i låren. Det var svårt att komma upp i fart igen efter det

Jag tog slut men satte in tjurighetsväxeln. Vid 9 km ville jag stanna och ge upp. Var helt slut men fortsatte att trumma på.

Ser målet framför mig och min Garmin är på 9.99 km men ser att vi ska svänga vänster. Va fasiken, hur långt är det kvar egentligen. När jag väl rundat hörnet såg jag målet. Väl i mål så sätter jag mig ner på knä och är helt färdig.

Klockan stannar på 37.58 och den officiella tiden är 38.36

Jag vet inte hur de tog tiden om den startar från det att startskottet går eller då jag passerar startlinjen. Jag satte igång min klocka när jag passerade startlinjen och stoppade när jag gick i mål.

Jag krossade mitt personbästa med 1 minut och 18 sekunder. Jag är rätt nöjd men det finns såklart alltid saker att förbättra.

Med en mer löpvänlig 10 km bana så har jag tider för 37.30

Summa summarum. Nytt personbästa och jag har slagit mitt mål för 10 km i år på den första tävlingen för året. Blev 28 man av 482 som tog sig i mål på sträckan. Då måste jag vara nöjd :) 

Veckan flyter på. Igår körde jag spinning för första gången sedan 30 mars. Hade 10 minuter över innan passet skulle börja. Så varför inte lyfta lite vikter? Hann köra ryggdrag och bröstpress. Fint ... Nästa gång jag är i gymmet kan jag nog lägga på lite mer vikt.

I tisdags var det intervaller. Som så ofta kommer de negativa tankarna att jag inte är i form, hur jobbigt det ska bli och att jag inte har en chans att hänga med de andra.

Vi skulle köra 15 - 20 stycken 70/20 och redan när jag hörde det gav jag upp någonstans vid 9 stycken.

När jag väl var i gång flöt löpningen kanon. Kände mig start och hade ett relativt högt medeltempo genom alla repetitioner. Får tacka de övriga i min grupp för bra farthållning även det var jag som drog allra mest :)

De negativa tankarna spökar hela tiden även om jag efter passet fick höra följande -

- Fan, vad stark du är. Du har haft en hög nivå hela året

- Såg bara ryggtavlan på dig genom alla intervaller

- Jäklar vad fort det gick, tack för draghjälpen

- Jasså, var det du ... tyckte det såg alldeles för bra och lätt ut

På lördag är det Lerumsloppet. Självklart finns tankarna där att jag måste prestera. Att det är ett alldeles för högt tempo för att göra personligt rekord (om jag inte gör det har jag misslyckats inför mig själv) och att jag kommer köra slut på mig själv och blir tvungen att bryta.

Varför håller jag på med detta?

Efter två dagars löpvila var det dags att snöra på sig löparskorna igen. Eftersom det var längesen jag var ute i skogen och sprang ville jag ge mig ut på Bohusleden.

Det märktes att jag inte var van vid den kuperade terrängen. Det var rätt tungt på sina ställen. Eller så kanske inte kroppen var helt återhämtad efter det tunga långpasset i fredags.

På lördag är jag och älsklingen anmäld till Lerumsloppet. Jag springen 10 km medan älsklingen springer 5.1 km.

För att kunna vara så bra förberedd som möjligt blir det en lite lugnare vecka med löpningen.

Imorgon blir det intervaller, onsdag kör jag spinning och på torsdag kanske lite snabbhet och lätt jogg. På fredag blir det vila för att benen ska kunna vara pigga på tävlingsdagen. 

Nu ska jag passa på att njuta lite av den sista ledigen dagen. Har varit helt underbart med dessa soliga och lediga dagar.

Dagens träning: lätt löpning

Sträcka: 10.1 km

Tempo: 4.57 min/km

Idag kommer jag inte att träna något. Ska bli skönt med en vilodag även om jag är sugen på att ta en löptur i skogen. Nu ska jag hålla mina lustar i schack och låta min vader och lår få återhämta sig en dag.

Det blev en riktigt bra träningsvecka. Kanske inte följde den ursprungliga planen men det har varit kul. Det blev fokus på fart med två snabbdistanspass över 10 km och ett intervallpass som verkligen sög musten ur benen.

Utöver fartpassen startade jag veckan med ett lätt löppass utan pulsklocka och avslutade träningsveckan med en cykeltur till Angered C t.o.r Det blev en tur på drygt 4 mil och en bra träningsvecka var till ända.

Enda molnet på himlen var långpasset i fredags. En sliten kropp kämpade sig igenom 31.5 km på ren vilja. Det gjorde ont lite varstans. Skavsår och mental trötthet påverkade mig också.

Trots en sliten kropp, ett löpsteg som inte fanns och mental trött lyckades vi hålla ett 5.03 min/km tempo. Det hade gjort en sluttid på maran 3.33.00

Det känns riktigt bra och med en nedtrappning på träningsmängden och en bra dag i spåret känns det som jag "lätt" tar mig under 3.30.00 på maran.

Nu kanske jag inte ska vara så kaxig men samtidigt måste jag tro på mig själv.

Var går gränsen för att vara kaxig, tro på sig själv och realistiska mål?

Sammanställning: V 16

Antal träningspass: 18 st

Total tid: 906 min

Antal dagar av träning: 6

Löpning:

Antal löppass: 5

Sträcka: 75,4 km

Total tid: 365 min