400 meters intervaller har kommit som en dark horse och är nu en personlig favorit.

Tidigare har 2 minuters intervaller varit de som jag föredragit. 

Min träningskompis ska springa Midnattsloppet och ville få lite fart under skorna.

Eftersom jag för tillfället är snäppet starkare så låg jag i ytterspår och försökte pressa honom lite :)

Vi körde 12 x 400 meter med 30 sekunders vila. Det var mycket folk på idrottsplatsen den här kvällen och det gällde att hålla utkik så man inte skulle krocka med någon.

Det blev imponerande jämna farter över alla 12 intervaller. Gick inte för fullt utan försökte istället se till att vara draghjälp åt kompisen. Därmed inte sagt att jag inte var trött efteråt men det fanns hela tiden en växel att ta.

En annan orsak till att jag tog ytterkurvan är för att min Garmin inte har velat mäta rätt. Efter passet skulle jag testa igen med att stänga av klockan och starta upp den på plats. Nu funkade det mycket bättre. Tack för tipset

Nästa pass blir det att ligga i innerkurva nu när jag vet att Garmin kan mäta rätt :) 

Efter passet när vi skulle jogga ned mötte vi Mats Erixon igen. Han undrade om vi skulle springa Midnattsloppet. Jag svarade med att motivation tröt eftersom jag gjort personbästa på 10 km i helgen. Då undrade han vad det låg på och när han fick höra tiden sa han att det var en bra tid. Gissa om jag kände mig stolt :)

Passade naturligtvis på att fråga honom om mitt löpsteg. Han menade att det var kort och bra och att våra intervaller hade gått fort.

När jag kom hem till min fru berättade jag vem vi träffat. Jag var glad som ett litet barn på julafton. Vem har sagt att löpning inte är roligt? :)

3:48 min/km var den första och långsammaste intervallen och den 9:e var den snabbaste på 3.30 min/km. Snittet låg på 3.38 min/km

Ett helt ordinärt intervallpass med andra ord