Sedan mitten av november 2009 har jag registrerat min träning på Funbeat. Staffan har på sin blogg 4.30 fart genom tillvaron kollat hur lång sträcka han löpt.

Tänkte att jag i detta inlägg skulle göra samma sak. Sträckan är inte lika imponerande men jag har ändå tagit migfrån Mölndal till Budapest. Det är 160 mil till den ungerska huvudstaden. Kanske jag hinner till Sofia innan året är slut

Kabanosso och ett glas Borsodi någon?

Måste helt enkelt vara synsk. Är jag den nye Uri Geller?

Visst blev det 70/20 i löparspåret. Mina tunga, ömma och stela vader gjorde sig påminda redan på uppvärmningen. Trodde det onda skulle ge med sig så fort jag började köra intervallerna och kunna ta ut löpsteget.

Nu blev så inte fallet och det var en ren plåga varje repetition. Vi skulle köra 10 - 15 stycken och jag stannade på den förstnämnda.

Fick dessutom inte igång pulsklockan och rätt inställning. Måste spara ner de vanligaste intervallformerna.

Skulle tro att det gick i hyfsad fart trots allt vilket innebär ca 3.50 min/km. Så pass väl har jag lärt känna min kropp under de tre senaste årens löppass.

På vägen hem började jag tänka på Kjell- Erik Ståhl och en artikel jag läste om honom i Runners World. Det jag minns av artikeln var att enligt Ståhl så var det för mycket gnäll på de svenska löparna. Hade Ståhl brutit ett lopp varje gång han fått kramp så hade det inte blivit mycket till karriär.

Dessa ord gick som ett mantra de sista 20 minuterna av passet. Stannade till vid Stensjön. Mätte upp 200 meter och körde 5 x 200 meter med 20 sekunders vila så hårt jag bara kunde.

Fan vad jobbigt det var men det kanske var just de här intervallerna som gör att jag slår PB senare i sommar.

Är så envis. Bra eller dåligt? Mina vader kanske hade behövt vila. Behöver massage känner jag.

Någon därute som känner till en bra och billig massör i stan (Göteborg)?